 |
| Pamplona, Baskien: Gure gorputza, gure erabakia som på baskiska betyder “Vår kropp, vårt beslut”. Foto: ahotsa info |
Skydd för Moderskapet eller kvinnans rätt att bestämma över sin kropp?
Spaniens kvinnor slår tillbaka mot förnedrande lagar
Flammans Dick och Mirian Emanuelsson tar i
detta reportage med oss till ett baskiskt kvinnokooperativ, träffar tre unga
kvinnor i en bergstad intervjuar vänsterns Clara Alonso i Madrid. Den
gemensamma kampen är att slå tillbaka nya abortlagar som för Spaniens kvinnor nästan
betyder “tillbaka till Francodiktaturen”.
BASKIEN
/ MADRID / Det finns platser som för alltid sätter sig på hjärnbalken för sin
otroliga skönhet. Dalen Basaburua i den autonoma baskiska provinsen Navarra är
en sådan. Bergen med sina susande gröna skogar som omger dalen som nästan
gränsar till Frankrike bara en timma till Biscayabukten. Det är ett okänt
semestermål för svenskarna som far till Barcelona eller Madrid men sällan ger
sig in i det som är verkliga pärlor i Spanien. Kommunen som också heter Basaburua
styrs av det baskiska vänsterpartiet Bildu. Partiet godkändes med en röst
övervikt av den spanska författningsdomstolen 2011 och blev, trots bara några
månaders valkampanj det största partiet vad gäller antalet
fullmäktigeledamöter, 1138 av totalt 4472 i de baskiska provinserna.
 |
| Delar av medlemmarna i kvinnokooperativet i restaurangen. |
Det är lördagskväll och Flamman är inbjuden till en
midnattsmiddag av borgmästaren Ricardo ´Ricky´ Arangoa. Stackars levern, säger
Mirian som är naturterapeut. Levern arbetar mellan 1-3 på natten och kroppen
ska helst inte konsumera något efter 8 på kvällen. Men i Spanien, där man äter
både gott och mycket serveras middagen sällan innan 10 på kvällen.
I
bottenvåningen på borgmästarens hus i byn Jauntsarats finns en liten restaurang
och affärsbutik. Här är det kvinnokooperativet i Basaburua som sedan tre år
håller i trådarna i det som utgör kommunens sociala referenspunkt. Kooperativet
lyder under Kvinnoföreningen i Basaburuadalen.
I
restaurangen finns en fotoutställning som beskriver den baskiska kvinnans
ställning i historiska termer fram till dags dato då den kämpar för rätten till
att bestämma över sin egen kropp, rätt till abort utan att den mäktiga katolska
kyrkan ska lägga sig i.
–
Många ansträngningar har lagts ner i arbetet med att skapa kooperativet och få
affären och restaurangen på fötter, säger Mikaela Alizalde, en av de drivande i
styrelsen.
–
Enligt lagen måste affären hålla öppet varje dag året runt, från morgon till
sent på kvällen. Och för det behövs det mycket folk som så klart kostar pengar
i löner i en liten kommun som Basaburua med drygt 800 invånare, tillägger Inma
Fernandez.
 |
| Inma och Mikaela, eldsjälar i kvinnokooperativet. |
Hon
är en ganadera, boskapsägare, som i politiska termer brukar vara extremt
högerreaktionära. Men Inma är vänster och inte en boskapsägare av stora mått.
–
Jag har en tjur och 20 kor som jag själv mjölkar varje morgon. Min man arbetar
i Pamplona, 35 km härifrån och jag sköter gården, säger Inma med sina röda
kinder och det blonda håret.
Basaburuadalen
är en traditionell plats för boskapsskötsel där gårdarna är stora och där
bristen på kvinnor har varit ett typiskt fenomen. Gården går i arv till den
äldre sonen och så fortsätter det generation efter generation. De existerande
kvinnorna förblev hemmafruar. Naturligtvis får det återverkningar på
mentaliteten och synen på kvinnorna.
– De
uppväxande kvinnorna, om de kunde, for till Pamplona för att studera eller för
att arbeta och där förblev de. Här fanns det ingen framtid för dem om de
verkligen ville förverkliga sig som kvinnor och som människa. Vad vi har fått
här är många ensamma män med enorma hus, säger Inma, som alltså är raka
motsatsen till prototypen av boskapsägare i Basaburuadalen. Men under de senare
åren har många unga barnfamiljer flyttat in i kommunen.
 |
| En baskisk bondkvinna i Basaburuadalen. |
Kvinnokooperativet, säger Mikaela, samlas framför allt inför stora
aktiviteter. Då är det kanske 30 personer närvarande. På de andra mötena blir
det färre kamrater. En kärngrupp på 4-5 kvinnor är de som driver på.
–
Det är så typiskt för vi kvinnor är indragna i tusen uppgifter samtidigt,
fortsätter Mikaela. För i Basaburuadalen finns det många organisationer och vi
kvinnor deltar aktigt i dessa. Det är naturligtvis en framgång mot tidigare.
Hur
ser männen på att kvinnorna organiserar sig, öppnar affär och restaurang, reser
till olika städer i Baskien för att demonstrera eller göra uppvaktningar av
myndigheter kring specifika kvinnofrågor? undrar Flamman.
–
Nej, de ser inte det som en “intern fiende”. De hjälper oss med publicitet,
banderoller med mera, säger Inma och Mikaela tillägger:
– För
fyra år sedan då vi gjorde vår första årskalender var det lite gnäll. Ha! Bara
kvinnor i en kalender, sa en del medan andra tyckte det var en bra idé i tron
om att det bara skulle vara lättklädda damer i bild från dalen.
De skrattar vid minnet av den första kalendern där fotona över
de kvinnor som var publicerade i kalendern kommenterades i en plats där alla,
mer eller mindre, känner varandra.
–
Men den togs emot mycket bra och vi distribuerade till alla hushåll i dalen.
Målet var att göra kvinnan och allt som rör hennes vardag och drömmar synlig.
Kalendern hänger uppe i alla hem och är ett synligt bevis för att vi existerar.
Den är samtidigt en agenda där familjen gör sina noteringar för dagen eller
veckan, säger Inma.
 |
| Framsidan på årets kalender |
–
Vi skickade ut en förfrågan till organisationerna i dalen där vi bad om
synpunkter om kvinnans deltagande och hur denna kunde förändras och förbättras.
Nu är kalendern “normaliserad” och i slutet av året frågar folk med iver i
rösten “när kommer Kalendern”?
Kalendern
är en vacker samling av fotografier, månad för månad. De dåtida baskiska
kvinnornas daliga kamp, flickor och barnskötare på daghem, flickor och kvinnor
i den otroligt vackra naturen i denna del av Baskien, det enorma rika
kulturutbudet som Baskien uppvisar i form av dans, musik och sång, jordbruket,
kvinnoföreningens deltagande i massdemonstrationerna för att få hem de
politiska fångarna som är utspridda över den övriga delen av den spanska staten
eller vandringarna i de snöklädda bergen som omger Basaburuadalen.
Arbetet för Basaruadalens kvinnoförening är tufft. Kanske kvinnor
mer än män inser att hjärnan och kroppen också behöver avkoppling.
–
Vid ett möte med tusen frågor på dagordningen så var vi så uttröttade att vi
beslutade att lägga allt åt sidan och resa till en badort vid kusten helgen
därpå. Och så blev det och så är det numera var sjätte månad när vi reser till
ett bestämt resmål. Det förstärker också samhörigheten mellan oss kvinnor i
föreningen och dalens kvinnor, menar Inma.
Men
i provinsen Navarra liksom i övriga Spanien finns den vad Mikaela och Inma
kallar för den förhatliga lagstiftningen mot abort och ett nästan förnekande av
kvinnans rättigheter. Den ärkereaktionära strömningen inom den katolska kyrkan
Opus Dei, har starkt inflytande i Navarraprovinsen men inom de högre
samhällsklasserna.
Och
det handlar inte bara om ett försök att “föra kvinnans rättigheter tillbaka
till stenåldern”, som Mikaela uttrycker det, utan i all sin cynism både stödja
den privatiserade hälsovården som att ge den möjlighet att tjäna pengar på
kvinnans begränsade rätt till abort.
–
Det genomfördes sammanlagt 844 aborter år 2011 i Navarraprovinsen. Aborterna
utfördes till 99,64 % på privata sjukhus eller kliniker, bara i tre fall
på ett offentligt sjukhus. Men den offentliga informationen ansvarade till
86,37 % av allmänna inrättningar, berättar Mikaela och skisserar hur
statistiken över aborten ser ut i denna del av Spanien:
Antalet graviditetsveckor:
- 8 eller färre: 68,95 %.
- 9-12 veckor: 18,83 %.
- Från 12 veckor: 12,20 %.
Motiv för abort:
- På begäran av kvinnan: 767 fall eller 90,87 %.
- Allvarlig risk för liv eller hälsa av den gravida kvinnan: 3,43%
- Risk för allvarliga fostermissbildningar: 5,094%.
Metod för ingripande:
- Kirurgisk metod: 46,90%.
- Farmakologisk metod: 52,56%
Inma
och Mikaela, Laura och alla de andra kvinnorna i Basaburuadalen har under de
senaste åren väckt medvetandet på framför allt många kvinnor som dragits in i
kampen för ett verkligt människovärde och som kvinnor med lika rättigheter som
männen. Och att det inte är tomma ord, det blir vi medvetna om strax innan
midnatt då vi efter flera hemmatillverkade Pacharan (slånbärslikör) går uppför
tre trappor in i matsalen där borgmästaren och hans närmaste har tillagat en
bastant bönsoppa med rejäla fläsktärningar som sedan följs av “huvudrätten” som
är kyckling kokat i olivolja.
– Oh,
vad gott! säger Mirian, men aj, aj, aj för levern som ska börja jobba när som
helst!
–
Ingen fara, säger borgmästaren och häller upp mer Pacharan.
 |
| Kvinnokooperativets olika aktiviteter stärker gemenskapen mellan kvinnorna. |
Biskopen i San Sebastian (Donostia), den näst största staden i
Baskien, José Ignacio Munilla tillhör den kretsen av prelater
som går i bräschen för att slå sönder den rätt till abort som till och med Partido
Popular-regeringen Mariano Rajoy föreslår. Munilla vill inte se ett enda
undantag som kan ge kvinnan rätt till abort, varken våldtäkt eller
deformationer av fostret, som han sa i en intervju med El País den 5 mars i år,
alldeles i anslutning till debatten i den spanska kongressen.
 |
| Biskop José Ignacio Munilla |
–
Man kan inte åberopa kvinnans rätt att bestämma eftersom det finns många kvinnor som aborterar under tryck av sin man, sin familj eller
sin arbetsgivare.
Han beklagar att “samhället har anpassat sig till abort”
och han påminner om att “i försvaret av livet kan det inte finnas några
undantag. I frågan om våldtäkt menar biskopen att “man kan inte rättfärdiga en
orättvisa med en annan, och i ett sådant fall kan utvägen bli en adoption, som
Moder Teresa i Calcutta gjorde.
Vi reser till den lilla
staden Arrasate (på spanska Mondragon) med 22.000 invånare i provinsen Gipuzkoa.
Där träffar Flamman de tre unga kvinnorna Anaia Etxabe, Garazi Beclatse
Barberan och Itsaso Ruiz. De har precis kommit tillbaka från ett läger med 1200
ungdomar som arrangerats av ungdomsförbundet Ernai, som på baskiska betyder det scoutliknande Uppmärksam och Vaken, men som är allt annat än scoutmässigt
politiskt.
Ernai bildades så sent som 2 mars 2013 och är
formellt fristående men ses som ett ungdomsförbund till det baskiska
vänsterpartiet Sortu,. Det anklagas i sin tur av högern för att vara det
olagligförklarade Batasunas efterträdare. På baskiska betyder Sortu Födas,
Uppstå och Skapa. Både Sortu och Ernai har som politiskt mål ett
självständigt socialistisk Baskien.
– Många unga kvinnor är anslutna till Ernai, säger Itsaso, 19 år. Majoriteten av medlemmarna
i Arrasate är kvinnor och det beror kanske på att vi har inlett ett
feministiskt projekt för att skapa förutsättningar för ett feministiskt
samhälle, lägger hon till.
 |
| Anaia Etxabe, Itsaso Ruiz och Garazi Beclatse Barberan. |
De tre är
samstämmiga i att den baskiska kvinnan i dag är mycket mer politiskt vaken och
intresserad av att organisera sig och slåss för sina intressen och rättigheter.
– Vi ser hur kvinnan deltar mycket mer aktivt än
tidigare. Ernais arbetssätt och stadgar stimulerar de unga kvinnorna att kämpa
för sina intressen genom att föra fram dem till positioner inom organisationen,
ge dem skolning som en rörelse som säger sig vara revolutionär, socialistisk
och feministisk måste göra för att uppfylla sin historiska roll för att ge både
man och kvinna en plats i denna kamp, understryker Anaia, 18 år.
Hur reagerar den baskiska och spanska ungdomen
inför den djupa ekonomiska krisen där 54,5 procent av ungdomen i Spanien står
utan ett arbete eller möjlighet att studera, där 700.000 ungdomar med hög
utbildning har tvingats utomlands för att finna ett arbete? undrar Flamman.
– Krisen i världen för kapitalismen drabbar också
oss oerhört hårt, i synnerhet ungdomen. Trots att många ungdomar har fått en
bra och lång utbildning står vi oss slätt när krisen slår till med full kraft.
Men för oss i Baskien står det klart att vägen handlar om en befrielse och en
egen stat som är Euskal Herria (Baskien). En egen stat ger oss mer instrument
att forma oss som personer och utarbeta nya alternativ för de gamla som
kapitalismen har tillämpat är utlevade, understryker Garazi.
– Vi måste rulla tillbaka modellen som har
privatiserat så mycket, till exempel skapa universitet av folket och för
folket, lägger Anaia till.
Jag frågar dem hur de känner sig inför det faktum att Rajoy
vill frånta dem rätten att bestämma över sin egen kropp just i den ålder då
fertiliteten är som störst och i stället vara deras “beskyddare” för deras
“moderskap”?
Ögonen
mörknar.
–
Han vill föra oss tillbaka till stenåldern eller åtminstone till 1985 och
upphäva alla de erövringar kvinnor har gjort i hård kamp, både i Baskien som i
den spanska staten, säger Itsaso. Ingen ska komma och säga att han bestämmer
över våra kroppar.
Går
baskiska och kvinnor i Spanien i allians för att bekämpa ett lagförslag som
drabbar alla kvinnor?
–
Vi deltar i ett gemensamt arbete med andra feministiska och ungdomsrörelser
från andra delar av Spanien där vi skapar nätverk och band för att slå vakt om
och bredda ungdomars och kvinnors rättigheter och där är frågan om aborten
högst aktuell just nu.
Video, intervju med Mikaela och Inma:
http://youtu.be/iueiXfmzWYM?list=PLC683E4C625F02F0A
 |
| I Pamplona och över hela den spanska statens territorium har tiotusentals kvinnor och män gått ut i stora demonstrationer i försvaret av rätten till abort. På bilden har en stor banderoll hängts upp med texten: "Vår kropp, vårt beslut", bredvid det allmänna universitetssjukhuset. |
“Abortlagen är en del av alliansen mellan Patriarkatet och kapitalismen”
MADRID / FLAMMAN / Den 25 december 1936
antogs lagen om rätt till abort och den gav kvinnan rätt att bestämma fram till
vecka 12. Det var under den Spanska Republiken och rätten till abort och
abortlagen trädde i kraft från januari år 1937.
 |
| En annons affisch från Katalonien under Republiken som informerar om rätten till legal abort. |
Vad
som är intressant ur ett historiskt perspektiv är det faktum att den Spanska
Republikens abortlag var klart mer progressiv än lagen år 2010, som är den som
är giltig i dag. Men när Franco och hans fascistiska allierade Hitler och
Mussolini dränkte Republiken i blod, dränktes också denna vid den tiden unika
abortlag och dröm för miljoner spanska kvinnor.
Under
den 36 år långa Francodiktaturen (1939-1975) var abort totalförbjuden. Under
den första hälften av 1970-talet, då regimen gick in på sina sista år, reste
den spanska kvinnan till London när hon ville göra abort. Resebyråer
specialiserade sig på dessa resor och erbjöd “resepaket” där allt inkluderades,
underförstått logi, abort och resan som gick på en dag, tur och retur.
1976
beräknades mellan 200-400 spanska kvinnor ha avlidit i illegala aborter, enligt
uppgift av Högsta Domstolen. Det finns inga uppgifter från andra år som
befarades registrera höga dödssiffror. År 1986 genomfördes i Spanien 16206
aborter, en siffra som 2013 hade gått upp till 112,390 aborter.
 |
|
– Det
är en dödlig synd! – Det är ett brott!
– Det är mitt beslut!
|
Clara Alonso är en av den Förenade Vänsterns (IU)
förgrundsgestalter i den feministiska kampen i Spanien. Vi träffar henne en
solig dag i Madrids utkanter bara några månader efter att kongressens
högermajoritet röstat ned ett förslag om att dra tillbaka det nya lagförslaget
som ska begränsa aborträtten, ett förslag som till och med mött visst motstånd
inom PP och författningsdomstolen.
 |
| Clara Alonso från den Förenade Vänstern (IU) |
Men
hon ser frågan om aborter i ett större perspektiv i den djupa ekonomiska och
politiska kris som Spanien befinner sig i sedan 2008. Ropen hörs allt högre
från högern om att kvinnan bör återerövra sitt moderskap och vara ett centrum i
hemmet.
–
Sambandet i krisen i alliansen mellan patriarkatet och kapitalismen har
förstärkts och moderniserats. Det betyder att effekterna av krisen slår mycket
hårdare mot kvinnan i alla sammanhang. Av de sex miljoner arbetslösa i mitt
land är mer än hälften kvinnor. Införandet av deltid eller timanställning, som
sker nu, slår mot kvinnorna.
Hon berättar om hur sjukvården har drabbats genom nedläggningar
eller privatisering av sjukhus och äldrevård och det innebär att många av de
gamla eller sjuka skickas hem där det är kvinnan som tar hand om den sjuke.
–
Krisen och massarbetslösheten har också ökat antalet fall av interfamiljärt
våld och de institutioner som tidigare omhändertog misshandlade kvinnor har i
många fall lagts ner. Vad det i slutändan handlar om är hur de ska försämra
livet för kvinnorna, antingen via våldet mot kvinnorna, lagförslaget om abort
eller nedskärningarna inom den offentliga sektorn.
Hon
menar att lagförslaget om abort är ett av de värsta uttrycken för “El
Machismo”, alliansen mellan patriarkatet och kapitalismen. För det handlar inte
bara om att rycka undan viktiga rättigheter för kvinnan utan själva skyddet för
deras liv.
–
Lagförslaget handlar i huvudsak om att revidera lagen från 2010. Den lagen ger
kvinnan rätt att själv begära en abort fram till vecka 14 med hänvisning till
vissa orsaker, men utan större inblandning från utomstående. I undantagsfall
kan hon få abort fram till vecka 22 med hänvisning för med risk för moderns
eller fostrets liv.
Rajoy
och den katolska kyrkan var mycket kritiskt till lagen om abort från 2010 som
infördes av den socialdemokratiska
Zapateroregeringen.
–
Nu presenteras lagförslaget som ett Skydd för Moderskapet, vilket är ett
paradigmskifte. Från en lag som borde handla om Rätt till sexualitet och
reproduktion till en lag om Skydd för Moderskapet. Det är inte en återgång till
år 2010 utan till tiden efter Franco, lagen från 1985, också en lag genomförd
av PSOE.
I den grundlag som antogs 5 juli 1985, avkriminaliserades
formellt abort av regeringen Felipe Gonzalez (s). Men abortlagen fortsatte att
regleras under en brottsmålsparagaf. Abort tilläts fram till vecka 12 med
hänvisning till tre orsaker: Allvarlig risk för den fysiska eller psykiska
hälsan av den gravida kvinnan (förment terapeutiska), våldtäkt (kriminologi)
och missbildningar. Enligt denna lag, kan kvinnan genomföra aborten i offentliga
eller privata kliniker under de första 12 veckorna och i vissa extrema fall
fram till vecka 22. I det andra och tredje fallet krävdes ett läkarintyg och i
frågan om våldtäkt en polisanmälan.
–
Rajoys lagförslag som fortfarande är under utarbetande är till och med än mer
restriktivt än 1985 års lag. Abort kommer att lyda under en brottsmålsparagraf.
Och kvinnan kan
inte längre avbryta graviditeten om det finns en missbildning av fostret, säger Clara Alonso.
Varje abort måste godkännas av två olika läkare (det är nu bara en) som inte kan arbeta på kliniken där aborten utförs
(idag är det möjligt). Efter det måste kvinnan vänta sju dagar där hon får information från den offentliga socialtjänsten om alternativ till abort “att tänka” om du ska göra det eller
inte.
Spanien
blir en skamfläck år 2014 i Europa, menar vänsterledaren.
Text: Dick Emanuelsson
Foto: Mirian Emanuelsson
