måndag 30 mars 2015

“Felipe González (s) säljer sig inte, han hyr man för 300.000 dollar”

Felipe Gonzales (s) och Henrique Capriles (extremhöger).




“Felipe González (s) säljer sig inte, han hyr man för 300.000 dollar

 

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-03-24 / James Petras, 78, är marxisten med grekiska rötter som var universitetsprofessor på Boston University under decennier. Han är mer än någonsin aktiv i debatten om vänsterns framtid och den politiska kampen på den amerikanska kontinenten. Under Salvador Allendes presidentperiod i Chile (1970-73) var han tidvis politisk rådgivare till Allende i frågor som rörde relationerna till framför allt USA.

James Petras. Foto: Dick Emanuelsson
Radiostationen CX36 i Montevideo intervjuar Petras varje måndagsmorgon och igår kommenterade han uppgiften om att den spanske socialdemokraten och tidigare regeringschefen Felipe Gonzalez nu träder in på den politiska arenan i Venezuela som rådgivare till extremhögerns före detta presidentkandidat Henrique Capriles.

– Felipe González arbetade för Alvaro Uribe, en mördare och före detta president i Colombia med rötter i knarkkartellen (Medellin och Pablo Escobar). Gonzalez stödde dödsskvadronerna i Centralamerika. När jag besökte Spanien och Grekland, bevittnade jag hur de centralamerikanska högerpartierna från El Salvador och Guatemala tog emot stöd från Felipe González. Därför förvånar det mig inte det minsta nyhet om stödet till Capriles. För Felipe González säljer sig inte, han hyr man, sa Petras.

Politiska allierade; Colombias paramilitäre f.d. narkopresident Alvaro Uribe omfamnar Capriles.


Och han tillägger:

– Det är upp till varje regeringschef eller högerrepresentant att anlita honom, allt beror på insatsen. Men de behöver minst 300.000 dollar för att få Felipe González´ “råd”. Han är inte bara en simpel reaktionär. Han är dessutom en av de mest korrumperade och omoraliska representanterna för den europeiska socialdemokratin, är Petras slutsats.

Felipe González är mannen som förrådde den Spanska Republiken vid den påstådda “övergången” (La Transformación) till den representativa demokratin i Spanien 1976-78. Han är socialdemokraten som demonstrerade mot USA-baserna i Spanien under Francofascismen men som sedan gjorde upp med Pentagon om betalning av ´hyran´.

Såta vänner söker varandra, heter det ju. Men i González´ fall kan inte ens påstå det för han hyr man ju, som Petras hävdar. Politisk prostitution, kan man också kalla det.

onsdag 12 november 2014

Åttio procent röstade för en egen suverän stat i Katalonien

Valsegern den 9 november var överväldigande.





Åttio procent röstade för en egen suverän stat i Katalonien

80,76% av katalanerna röstade i söndags för bildandet av en egen suverän stat. Det blev resultatet när katalanerna trotsade den spanska författningsdomstolen. Denna hade två gånger beslutat att förbjuda den katalanska autonoma regeringen att avhålla folkomröstningen som inte var juridisk bindande.

Sammanlagt röstade 2.250.000 personer eller 33 procent av valmanskåren. Det kan verka lågt, men då ska man komma ihåg att det spanska åklagarämbetet beordrade den katalanska polisen att upprätta “profiler” och protokoll över dem som deltog i valproceduren. Trots det genomfördes valet på ett snabbt och smidigt sätt, enligt observationer. Valdeltagandet kan jämföras med 47,9 % vid valet till EU-parlamentet tidigare i år.

De röstande i Katalonien fick svara på två frågor; om de ville att Katalonien skulle vara en självständig stat och i den andra frågan om de ville ha en egen stat men inom Spanien. 80,76 % (1.861.753 personer) röstade för en egen suverän stat medan 10,07 % röstade jag till en egen stat men inte självständighet från Spanien. Bara 4,54 % (104.772 röster) sa helt nej i den första frågan.

Skakad Rajoy

Den katalanske regeringspresidenten Artur Mas, karaktäriserade valet som en “fullständig framgång”. De katalanska partierna och de 40.000 frivilla som deltog i valproceduren uttalade sin stora tillfredsställelse över valet och vill nu gå vidare.

Mariano Rajoy å sin sida var förvirrad på måndagen och anklagades av sina egna partivänner för “släpphänthet”. Den katalanska parlamentsledamoten för PP, Cayetana Alvarez de Toledo, kritiserade offentligt Rajoy för “inaktivitet”. Andra PP-ledare utdelade samma kritik mot Författningsdomstolen som de ansåg borde ha satt hårt mot hårt. Åklagarämbetet diskuterar nu hur den ska ställa de ansvariga inför rätta för brott mot lagen.

Ny politisk rörelse 

Den politiska framtiden i Katalonien är efter söndagens val osäker. För även om den moderata center-högerkoaltion (CDC), som Arturo Mas representerar, säger sig ha vunnit, har hans popularitet de senaste två åren stadigt sjunkit.

Ada Colau är den enkla kvinnan som seglat upp som en gigant och
ska räknas med i valet till ny borgmästare.
Makten är skakad.
Men situationen för Partido Popular är rent av katastrofisk i Spaniens näst största stad Barcelona.
I opinionsundersökningen i juni fick PP bara 1,6 procent i Barcelona. Och inför kommunal- och regionsvalen i maj 2015, är det den nya politiska rörelsen Guanyem som har seglat upp som en lokal och regional Podemosvariant.

Guanyem leds av den sociala aktivisten i bostadsfrågor Ada Colau och ser ut att ”orsaka jordbävningar på den katalanska politiska kartan”, skrev dagstidningen El Confidencial i slutet av september. Möjligheten är stor att Ada Colau och en allians av vänstern och miljöpartier tar makten både i stadshuset i Barcelona som det autonoma parlamentet. Efter den 9 november 2014 är allt möjligt i Katalonien.

Dick Emanuelsson


Podemos, vänsterpartiet som tar över Spanien om det vore val i dag

Pablo Iglesias, ledare för det nya partiet Podemos som leder opinionsundersökningarna i Spanien.




Av Dick Emanuelsson 

Intervju (Audio-56 min.) med Anibal Garzon Baeza, kommunalt språkrör för Podemos i staden Tarrasa:







TEGUCIGALPA / 2014-11-10 / Podemos är det politiska fenomenet som ger den politiska och ekonomiska eliten i Spanien mardrömmar. Sedan januari i år har det från ingenting blivit det största partiet, om vi ska lita till opinionsundersökningarna.

I det politiska tomrum som uppstått efter att den ekonomiska krisen exploderat och korruptionen hos de styrande blivit allmän politik, har Podemos (Vi kan) manövrerat skickligt. Detta vänsterparti, som företräds av universitetsprofessorn Pablo Iglesias, orsakar förvirring eller totalt okontrollerade uttalanden.

Jonathan Cabeza Infante, kommunalfullmäktigeledamot från det styrande Partido Popular (PP) i staden Paredes de Nava (Palencia) kunde inte kontrollera sitt ursinne över att Podemos blivit 1:a i den senaste opinionsundersökningen. Han skrev och önskade på sin Facebook-sida “en kula i nacken” för Pablo Iglesias. Eller att Iglesias var en “horunge, bastard”, med flera vulgariteter. I måndags tvingades Cabeza lämna in sin avskedsansökan hos borgmästaren (PP).

Jonathan Cabeza Infantes okontrollera inlägg på sin mur i Facebook mot Iglesias och Podemos. Den klassiska högern vet inte hur den ska konfronteras med uppstickaren mer än med gamla vulgära medel.


Hans partifrände och chef för PP:s partigrupp i EU-parlamentet, Esteban González Pons, har pekat ut Pablo Iglesias för att vara språkrör för både ETA, Kuba och Venezuela. I måndags sa han även att Podemosledaren även är “Ceausescus barnbarn”, för han representerar en vänster som “tog slut när Berlinmuren föll”.


”De hemliga dokumenten om Podemos. Så finansierar Venezuela Pablo Iglesisas”. Den primitiva antikommunistiska smutskampanjen är i full gång, trots att Podemos bara är tio månader gammalt. Makten är skakad och tar till alla medel mot den politiska bebisen.


Drabbad medelklass

Vid sidan av dessa antikommunistiska utfall, vad ligger bakom den anmärkningsvärda politiska raketen Podemos? Flamman har talat med Anibal Garzon Baeza, kommunalt språkrör för Podemos i staden Tarrasa (på katalanska Terrassa), den fjärde största kommunen i Katalonien.

– Där finns så klart den ekonomiska krisen som slår omänskligt hårt mot vanliga människor som förlorar rätten till sjukvård och utbildning. I den nyliberala modellens kölvatten flyter korruptionen och stölden av offentliga medel upp till ytan.


“Det är inte krisen, det är Systemets fel”, säger demonstranterna från de “Indignerade”, som blev förspelet till partiet Podemos.


Han säger att det framför allt är medelklassen och dess ungdomar som ställs inför faktumet att de inte längre kan studera för utbildningen privatiseras och är dyr, eller att universitetsutbildade med en lång utbildning tvingas söka arbete utanför Spanien.

– Vi som föddes efter Frankodiktaturen och som inte upplevt fattigdomen från den tiden ser Podemos som det nya politiska alternativet. Ungdomen har blivit allt mer medveten om att den monarkistiska författningen från 1978 inte är lösningen på deras problem.

Han säger författningen utarbetades av tio teknokrater speciellt valda från Francos intakta apparat och beslutades i en tid av skräck för det gamla. Som en bekräftelse på motsättningarna inom den spanska statsapparaten genomfördes tre år senare ett statskuppsförsök av en sektor inom militären.

Anibal Garzon Baeza, kommunalt språk-
rör för Podemos i staden Tarrasa

Från motståndsrörelse till parti 

Den 15 maj 2011 föddes ”De Indignerade” i Madrid. Det är ur denna breda och brokiga rörelse som Podemos har växt fram, hävdar Garzon.

– “15M” har gått från en motståndsrörelse till politisk uppbyggnad. I opinionsundersökningen som publicerades förra veckan är Podemos på tredje plats för vilket parti spanjoren kan tänkas rösta på. På frågan vilket parti det skulle rösta på om det vore val i dag, kommer Podemos på första plats och har en rakt uppåtstigande tendens medan både PP och PSOE (s) har en kraftigt fallande.

Podemosledaren säger att en stor del av det spanska folket i dag inser att både PP och det socialdemokratiska PSOE representerar samma nyliberala ekonomiska modell som dragit ned en kraftig majoritet av folket i ekonomisk och social depression. De gamla recepten går inte hem varför folket söker ett annat alternativ. Vid tidigare kriser har de bägge partierna roterat vid makten, men politiken har förblivit densamma, säger Anibal Garzon.

1,3 miljoner röster i EU-valet

Podemos var bara fyra månader gammalt när det ställde upp i EU-valet. Pablo Iglesias hade ställt kravet, för att bli nominerad, att partiet skulle samla in 30.000 namnunderskrifter på en mycket kort tid. Namnen kom in på rekordtid och inte bara Iglesias valdes in utan även ytterligare fyra kamrater som fick nära 1,3 miljoner röster.

I vårens kommunal- och regionsval ställer Podemos inte upp med egna listor, däremot återfinns Podemosfolk på valtekniska samverkanslistor. Bakgrunden är att partiet fortfarande inte har konsoliderat sig och är medveten om att det finns politiska äventyrare som kan, från en kommunal maktposition, frestas att dras in i lukrativ korruption. Denna skulle skoningslöst vändas mot Podemos av massmedia som skulle peka ut det nya partiet som “lika korrupt som de andra”. Däremot ställer Podemos upp i parlamentsvalen den 20 november 2015.

Kommunistpartiet i Andalusien, som sitter i den andalusiska autonomiska regeringen tillsammans med det socialdemokratiska PSOE, föreslår Podemos att delta i en Folkfront för att garantera en vänstermajoritet i Andalusien i nästa val.


Vänsterenhet 

Vilka är möjligheterna till ett samarbete med den Förenade Vänstern (IU) där bland annat kommunistpartiet ingår som i den senaste opinionsundersökningen också har förlorat till Podemos och nu ligger på cirka fem procent?

– Dessvärre har även den Förenade Vänstern haft sin korruptionsaffär nyligen. Många ser också det faktum att IU accepterade författningen från 1978 och att en minoritet har deltagit i dessa politiska strukturer som lett fram till dagens situation. Men det finns en föryngring av IU som är intressant. Personligen är jag positiv till en pakt mellan Podemos och den Förenade Vänstern. För det finns många medlemmar i IU som gett sitt liv för att förändra Spanien.

Men han anser att medlet för att lösa den nuvarande krisen, som inte är bara ekonomisk utan framför allt politisk, det är att skapa en debatt om en ny modern författning.

– Vad som behövs är en ny författning. För vad vi har åsett är en representativ demokrati som har tjänat ut sin roll. Folk samlas till möte ute i bostadsområdena och vill delta aktivt i utarbetandet av en ny författning där medborgaren ställs i centrum och inte var fjärde år när han eller hon behövs vid valurnorna.

Vad ska de bli av Spanien (4)? Katalonien: Den stulna folkomröstningen

"JA till ett socialt och solidariskt Katalonien. JA till ett Oberoende Republikanskt Katalonien".




Vad ska de bli av Spanien (4)?

Katalonien: Den stulna folkomröstningen


Av Dick och Mirian Emanuelsson


1 maj 2014: Solen lyser och tiotusentals katalaner koncentreras ett kvarter från Las Ramblas, Barcelonas kända gågata med barer och restauranger. Många turister kisar mot solen och är imponerande över det enorma antalet demonstranter.

Röda fanor blandas med den katalanska flaggan eller paras ihop för att visa att både arbetarklassens kamp och försvaret av den katalanska nationen är en och samma kamp. 

Lidia Rodrigo från den Katalanska Nationalförsamlingen, ANC.

Flamman träffar Lidia Rodrigo som tillhör ANC, Asamblea Nacional Catalana, som har sin bakgrund i den Katalanska Republikanska Vänstern.

– Vår målsättning är att Kataloniens självständighet. ANC är inget politiskt parti utan är en folkrörelse som har 51.000 enskilda medlemmar. Men vårt arbete är politiskt. Rajoy har mullrat om att folkomröstningen är olaglig. Men vi och de katalanska partierna anser att den är helt legitim. Kataloniens regeringspresident Arturo Mas har utlyst folkomröstningen och jag vet inte med vilka medel Rajoy ska kunna stoppa den. Enligt opinionsundersökningarna är en stor majoritet för självständighet.

Men vad händer om Rajoy eller Författningsdomstolen upphäver ert beslut?
– Om Rajoy förhindrar katalanerna att genomföra folkomröstningen uppmanar vi det katalanska parlamentets valda ledamöter att förklara Katalonien självständigt! Lås oss se vad som händer. Vi lutar oss mot internationella lagar. Vi vill ha självständighet genom att rösta på den. Men om de förhindrar oss så förklarar vi oss självständiga!

En federal stat, är inte det ett alternativ?
– Det är ett dött alternativ av det enkla skälet att Spanien inte vill ha en federal stat med oss. De vill bestämma, kort och gott. Men även här i Katalonien finns extremhögern som vill ha det som nu. Men den breda folkmajoriteten, från vänstern till den moderata högern är för Kataloniens självständighet. Vår bästa allierad i kampen för självständighet är självaste regeringen Rajoy. När vi uppnår självständigheten ska vi resa en staty på Rajoy som ett tacksamhetsbevis för hans “insatser” för Kataloniens självständighet, säger Lilia Rodrigo och skrattet har en ironisk klang.

Ferran Foget från ANC:s arbetarsektion.


Ferran Foget tillhör ANC:s arbetarsektion. Fackföreningarna ringer och vill ha information. ANC:s aktivister åker ut till arbetsplatserna där de informerar och talar om vad självständighet skulle betyda för den katalanska arbetarklassen.
– Vi talar om de två strömningarna; den nationella identiteten och kampen för den ekonomiska och sociala rättvisan och vikten av att förena dessa.

Men såväl regeringen i Madrid som i Barcelona förfäktar den nyliberala modellen.

– I den här processen stöter vi på många motsättningar. Vi arbetare ser inte självständigheten som ett slutmål utan en länk mitt i resan i vad som är befrielsen av arbetarklassen. Jag är medveten om att dagen efter att självständigheten har utropats, har vi på andra sidan av förhandlingsbordet samma representanter för arbetsgivarsidan som tidigare. Men vi kan tala ur ett annat perspektiv och styrkeförhållanden, tror Foget.

Vad blir den katalanska arbetarklassens svar om Rajoy vägrar katalanerna att rösta om sin framtid och nästan hotar med stridsvagnar?

– Vi hoppas att den spanska högern vet vad de gör för det kan inte vara möjligt att skicka ut stridsvagnar i det 21:a seklet. Vi är en fredlig rörelse som använder demokratiska medel. Om de förhindrar oss att genomföra folkomröstningen, då får vi hitta andra medel för att genomföra den i alla fall.


Madrid, dagen innan, den 30 april:
Enrique Santiago, IU/PCE
– Regeringen Rajoy har i parlamentet hänvisat till en kuriös artikel i författningen som enligt han tillåter, i händelse av att Katalonien genomför folkomröstningen, en upplösning av den katalanska autonomin. Vad som är än värre, för första gången sedan Francodiktaturen har man börjat nämna artikel 2 i författningen som handlar om arméns roll i en händelse av en utländsk invasion för att försvara Spaniens (territoriella) enhet. Att förfäkta denna artikel och provocera en militär intervention i en politisk fråga som folkomröstningen i Katalonien, det är . . . 

Det sa advokaten Enrique Santiago när vi intervjuade honom i Madrid i slutet av april. Santiago är medlem av den högsta ledningen inom Izquierda Unida (förenade vänstern) och det spanska kommunistpartiet, PCE. När intervjun gjordes hade författningsdomstolen ännu inte upphävt den katalanska regeringens beslut att utlysa en folkomröstning till frågan om katalanernas rätt att själva besluta om sin framtid. Santiago och IU/PCE stöder Kataloniens rätt men är motståndare till en självständig katalansk stat.


Katalonien styrs av center-högerpartiet Convergencia Democrática de Cataluña (CDC) som utsåg Arturo Mas som president för den autonoma regeringen. När Författningsdomstolen upphävde beslutet om folkomröstningen, orsakade det ett ramaskri. En månad tidigare hade två miljoner katalaner gjort en gigantisk mänsklig kedja, precis som i Baskien i juni, och visat makten i Madrid det bedövande stödet som självständighetsrörelsen representerar i Katalonien. Arturo Mas´ svar blev överlämna folkomröstningens genomförande till de politiska partierna, ett beslut som av många uppfattades som fegt.

När detta skrivs tio dagar innan folkomröstningen ska hållas, säger den katalanska regeringen att i alla offentliga lokaler som ägs av den katalanska regeringen ska den modifierade folkomröstningen genomföras. Den kallas nu ”Process för Medborgardeltagande”. Arturo Mas säger att han inte kommer att underteckna något mer dekret i frågan innan den 9 november.

– Jag vet mycket väl vad som skulle hända om jag gör det, sa Mas till pressen.
På frågan vad som händer om Rajoy också stoppar den alternativa folkomröstningen säger Mas:
– Den här gången kommer vi inte att göra det enkelt för dem.

Mer än två miljoner katalaner demonstrerade i september för sitt krav på att få bestämma om sin framtid i val.


Men det är precis vad Rajoy är ute efter, att stoppa folkomröstningen. Den 27 oktober vände sig Rajoy till det spanska Statsrådet för att detta skulle uttala sig mot folkomröstningen den 9 november i Katalonien.

Skulle Statsrådet inte följa Rajoys och Författningsdomstolens beslut, säger Rajoy att han kommer att hänvisa till argumentet om att ”en autonom regering inte kan genomföra en folkomröstning i en fråga som berör inte bara en grupp av spanjorer utan alla spanjorer; den nationella suveräniteten”.

Den logiska konsekvensen, säger katalanerna, är att autonomin är värde- och innehållslös. Det är med andra ord upplagt för en het höst, inte bara i Katalonien utan i de delar av Spanien där självständighetssträvandena växer.

Vad ska de bli av Spanien? (2). Galicien: ”En galicisk suverän republik går via brytandet med det spanska politiska systemet”

Galicien representerar både en rik och våldsam historia som en naturskönhet som är stor.



Galicien:

”En galicisk suverän republik går via brytandet med det spanska politiska systemet”


Av Dick och Mirian Emanuelsson

Intervju (Audio) med Nestor Rego, generalsekreterare i det Galiciska Folkets Union, (UPG):


2014-11-02 / DEN AUTONOMA PROVINSEN GALICIEN är både mytomspunnen som vacker. Högst upp i det högra nord-västra hörnet av Spanien, ovanför Portugal, ligger Galicien med sina oerhört vackra fjordliknande vikar och enormt rika fiskevatten. 

De nära 100 000 kvadratkilometer som Galicien utgör för sina 2,8 miljoner invånare har varit under utländsk ockupation flera gånger. År 715 tog muslimerna kontrollen. Men det varade inte länge. Galicien blev ett kungadöme, först under Asturien och sedan som eget rike.

Under den spanska republiken (1931-1939) fick Galicien status som federal stat men med Francofascismens övertagande upphävdes denna status. Terrorn inleddes trots att Galicien aldrig var indraget i de väpnade striderna. Det beräknas att cirka 5.000 galicier avrättades, varav bara 836 ställdes inför domstol. Folkrörelsen och vänstern likviderades mer eller mindre fysiskt. Flera mindre gerillagrupper bildades efter kriget men de flesta infångades och avrättades av diktaturen.

Flamman har talat med Nestor Rego, generalsekreterare i det Galiciska Folkets Union, (UPG), den starkaste kraften inom det Nationalistiska Galiciska Blocket, BNG, där Rego är ledamot av BNG:s arbetsutskott.


Nestor Rego, generalsekreterare i det Galiciska Folkets Union, (UPG) och ledamot av det Nationalistiska Gallegiska Blockets (BNG) arbetsutskott.


Inom BNG existerar det tre partier och rörelser men cirka 70 procent av medlemmarna utgörs av partilösa. BNG har en EU-ledamot, sju ledamöter i det autonoma galiciska parlamentet och två kongressledamöter i Madrid och satt även i regeringen under en period tillsammans med socialistpartiet PSOE.
– UPG bildades 1964, för exakt 50 år sedan. Målsättningen var att reorganisera den patriotiska galiciska rörelsen som nästan hade krossats som konsekvens av kriget och den efterföljande Francodiktaturen. UPG:s ideologiska bas och metod att analysera den konkreta situationen var och är marxistisk.

Rego säger att partiet kompletterar marxismen med Lenins politiska teorier. Men slår fast att den sociala befrielsekampen inte kan föras separat från den nationella patriotiska kampen för ett Galicien som en egen suverän och socialistisk stat. UPG anser att Galicien är en nation underordnad den spanska staten med ett kolonialt beroende till denna. 

– Det är med denna historiska bakgrund och den ackumulering av kamperfarenheter som det Galiciska Nationalistiska Blocket bildades 1982. Det är i dag den främsta patriotiska och politiska vänsterkraften. Det har en mycket tydlig och radikal kritik mot det existerande politiska systemet i Spanien och strävar till att upprätta en Galicisk republik.


”Vi försvarar industrin för Galiciens framtid”, säger strejkande och konfronterade metall- och varvsarbetare som försvarar sin arbetsplats mot industrislaktarna i Madrid.


Rego säger att det är omöjligt att verka med denna politiska målsättning inom ramen för den spanska författningen. Centraliseringen av den politiska makten till Madrid förnekar kapaciteten som nationerna inom Spanien representerar.
– En galicisk suverän republik går via brytandet med det spanska politiska systemet och öppnandet av samarbete med de olika nationerna som är integrerade i den spanska statsbildningen. Processerna i Katalonien eller Baskien är exempel på denna process.

Han understryker också vad han kallar för flagranta exempel av den spanska statens antidemokratiska karaktär. Exempel han anför är den spanska författningsdomstolens beslutar att förvägra katalanerna att genomföra sin folkomröstning. Eller det kanariska folket som också förvägras att svara ja eller nej på frågan om oljeprospektering.

– Det faktum att Madrid eller Bryssel fattar politiska beslut drabbar direkt den produktiva sektorn ekonomiskt i Galicien. Besluten drabbar den galiciska varvsindustrin, fiskeflottan eller boskaps- och jordbruksskötsel. Därför för vi en intensiv kampanj för att medvetengöra den galiciska befolkningen att galicisk suveränitet inte bara är politiska rättigheter utan även en överlevnad i fråga om sociala och ekonomiska rättigheter.

“För ett hederligt och värdigt arbete, Nej till (Rajoyregimens) arbetsmarknadsreform”, kräver en enig arbetarklass i Galicien.


De olika nationalistiska vänsterpartierna som har parlamentarisk representation i Madrid samarbetar i en rad frågor. Nestor Rego säger att det kan verka motsägelsefullt att verka för en egen stat samtidigt som man intar platser i kongressen i Madrid. Men det finns frågor som kan vara viktiga att bekämpa, också från kongressen.

– Vi har en makt som inte bara bekämpar de olika folken och nationerna i Spanien. Den inför också nya repressiva mekanismer för att slå ned de folkliga och sociala protesterna mot den brutala nedskärningen av den allmänna sociala sektorn. “Lagen om Medborgartrygghet”, även döpt till Munkorgslagen, har som mål att dramatiskt öka böter och andra straff för att förhindra den folkliga mobiliseringen. Allt detta försämrar de demokratiska rättigheterna som rätten att demonstrera.

Det finns heller ingen patriotisk galicisk borgarklass med politiska språkrör i galiciska högerpartier med plats i kongressen i Madrid. Det är detta koloniala beroende till Madrid som BNG och UPG vill bryta. 

– Därför bildades UPG 1964 som en tydlig marxistisk vänsterkraft. Bildandet av BNG 1982 slog också fast vikten av att arbeta för en enhet mellan alla patriotiska galiciska krafter. Men den enda organisation med social bas och kapacitet att mobilisera, både i val som på gatan är BNG. Vi hoppas att det ska avläsas i nästa års kommunal- och kongressval.

Och det behövs enhet och organisation, säger Rego för under den senaste femårsperioden har mer än 100.000 galicier emigrerat till andra EU-länder. Det är en konsekvens av den ekonomiska krisen och de som har emigrerat är i första hand ungdomar, många med universitetsutbildning.

Galicien längst upp i nordvästra Spanien.



 BNG OCH VAL I GALICIEN

  • BNG:s bästa valresultat registrerades år 2000 då det fick 18,62 procent och tre mandat i kongressen i Madrid. Året efter fick man i valet till det galiciska autonoma parlamentet 17 mandat. I valet 2005 fick BNG och PSOE majoritet och delade på den autonoma regeringen. PSOE tog presidentposten medan BNG fick viceposten.
  • I valet 2012 sjönk röstetalet till sju mandat, eller 12 procent, mycket beroende på deltagandet i en regering med ett parti (PSOE) som var skandaliserat av korruption.
  • Förlusterna i det senaste valet gick till det Galiciska vänsteralternativet (Alternativa Galega de Esquerda) som bildades strax innan valet till det galiciska parlamentet 2012. Det är en politisk brokig front med inslag av den Förenade vänstern, det spanska kommunistpartiets (PCE) galiciska avdelning, socialdemokrater och galiciska nationalister som tillhörde BNG.

Dick Emanuelsson


Vad ska de bli av Spanien? (1). Kanarieöarna: “Turistnäringen lämnar bara smulorna till oss!”

“Ja till Livet och naturen på Kanarieöarna”! skriver den nakna i olja indränkta kvinnan. Hon protesterar mot det transnationella spanska oljebolagets mål att pumpa upp olja i ett av världens mest fiskerika vatten. Det utgör samtidigt en enorm ekonomisk naturresurs och källa för turistsektorn. Regeringen Rajoy ger grönt ljus och upphäver den lokala autonoma regeringens beslut att ge det kanariska folket sista ordet i en omröstning i en icke juridisk bindande fråga om oljeprospektering.



Vad ska de bli av Spanien? (1)

 Av Dick och Mirian Emanuelsson

Den växande självständighetsrörelsen i Spanien skakar Madrid mitt i den kapitalistiska krisen 

Intervju med Tumas Mora Mora, språkrör för det Kanariska Nationalistiska Alternativet, ANC:

Audio: https://app.box.com/s/i1a0l4taufand2ez7og5


Centralregeringen och Författningsdomstolen i Madrid upphävde två gånger katalanernas beslut att genomföra en folkomröstning söndagen den 9 november 2014.
Men inte bara det. Regeringen Rajoy förbjuder även den kanariska regeringen att rådfråga kanarierna om de är för eller emot oljeprospektering i sina känsliga fiskevatten. Vad är då kvar av autonomt självstyre i 16 av Spaniens 50 provinser?
Latinamerikareportrarna Dick och Mirian Emanuelsson lämnar här sitt näst sista reportage från Spanien från fyra autonoma provinser som beskriver hur självständighetsrörelsen förstärks i Spanien..


 

Kanarieöarna: “Turistnäringen lämnar bara smulorna till oss!”

Det var år 2003 och grabben och jag reste på en charterresa till Tenerife. I närheten av hotellet fanns det en liten hemtrevlig restaurang där vi blev bekanta med ägarna och hans vänner. Efter några kvällar och lite lösligt prat om världsläget hade vi tydligen vunnit deras förtroende. De berättade att de stödde rörelsen för ett självständigt Tenerife.

Boplats för guanchefolket på Gran Canarias. Hemmen
byggdes in i berget.
– Våra krigare från ursprungsbefolkningen Guanche stred mot spanjorerna i nästan ett sekel. De var omöjliga att besegra för de drog sig alltid tillbaka till grottorna uppe i bergen efter att genomfört vad vi i dag kallar för gerillaattacker. Tenerife erövrades av de spanska kolonisatörerna först efter nära ett sekels krig som pågick mellan 1404-1496, sa ägaren och sänkte rösten för att inte andra bordsgrannar skulle höra honom. När restaurangen var stängd fortsatte vi diskussionen utan risk för den politiska polisens utsända.
Det är få svenska turister som ger sig in i den historiska verkligheten under en vecka med Ving- eller Fritidsresor. Turistgiganterna förfogar i dag över inhägnade komplex. Deras anställda serverar på dagarna svenskt kaffe och är lekledare, både för små som vuxna och på kvällarna tar de hand om uppträde och dansmusik. 
På turistkomplexen behöver gästen aldrig gå utanför grindarna, allt finns inom murarna och det mesta importeras till den kanariska övärlden i stället för att diversifiera industri, jordbruk och näringsliv.

Men den kanariska övärlden representerar en rik historia som imponerar när man tränger ner på djupet.
– De koloniala erövringskrigen kamoufleras oftast som “träff mellan två kulturer”. Här fanns ingen europeisk kultur utan en tusenårig nordafrikansk berberkultur. Vi genomled ett fruktansvärt krig. Ett av Columbus första krig ägde rum här och våra förfäder togs och såldes som slavar. Därför verkar vi för en total självständighet och oberoende från Spanien och skapandet av en egen suverän stat i den kanariska övärlden.

Tomas Mora Mora, ANC
Det säger Tumas Mora Mora, född 1981 på Tenerife och ett av språkrören för det Kanariska Nationalistiska Alternativet, ANC när Flamman talar med honom.
ANC är ett relativt ungt parti, bildat 2006 och uppfattas som de sju kanariska öarnas eget vänsterparti. Antikolonialism, socialism, ekologism och feminism är tunga teman i ANC:s arbete.
Men när Flamman talar med Mora är förberedelserna i full gång för att högtidlighålla 50-årsminnet av bildandet av Självständighetsrörelsen för Kanarieövärldens Självbestämmande, (MPAIAC), ledd av den kanariske advokaten Antonio Cubillo. Mora säger att ANC har sitt ursprung och inspiration i MPAIAC som under ett par decennium fick politiskt stöd från Alger. Där upprättades även en radiostation som sände mot Kanarieöarna. Men efter Francos död 1975 minskade Algers stöd gradvis och upphörde helt 1978. Den begränsade väpnade kamp som hade förts, särskilt under Francodiktaturen, upphörde också.

15 DECEMBER 2012. MPAIAC-ledaren Antonio Cubillo avlider och följs till sista vilan av sin familj och anhängare av ett fritt och suveränt Kanarieöarna.

Under 1990-talet arbetade den kanariska vänstern splittrat och spritt men hade ett systematiskt arbete bland ungdomen. Ett decennium senare ansågs tiden kommer för att kanalisera det politiska missnöjet och kampen mot avkolonialiseringen i ett parti. ANC har deltagit i de två senaste valen och har för varje val ökat sitt röstetal och har nu två kommunfullmäktigeledamöter. Nästa år ställer man upp i fler kommuner än tidigare.
– Det handlar om att ge folket ett nationalistiskt vänsteralternativ och förvandla och demokratisera det kanariska samhället i socialistisk riktning.

Trots att Kanarieöarna har status som en autonom region enligt författningen från 1982, med val av en egen regering, har autonomin visat sig vara en schimär, säger Mora.
Den kanariska regeringen, som styrs av partiet Kanarisk Koalition med stöd av det socialdemokratiska PSOE, utlyste för några månader sedan en rådgivande folkomröstning. Den skulle ge folket möjlighet att säga ja eller nej till om oljeprospektering av kanariska vatten. Det transnationella spanska Repsol hade fått Madrids fulla stöd att prospektera efter olja men folkomröstningen skulle kunna spoliera miljardprojektet. Industriminister Jose Manuel Soria försäkrade i slutet av oktober att folkomröstningen “är olaglig och kommer inte att genomföras”. Han varnade för att regeringen “kommer att tillämpa lagen med full kraft” om den kanariska regeringen försöker att genomföra omröstningen. Regeringen Rajoy har därför vänt sig till Författningsdomstolen för att domstolen förklarar omröstningen olaglig.

”Nej till oljeprospektering i den kanariska övärlden”!


Samma förfarande gjorde man mot den katalanska regeringens planerade folkomröstning den 9 november. Målet var att ge det katalanska folket möjligheten att ta ställning till om den vill använda sin rätt att själva fatta beslut om folket vill att Katalonien ska tillhöra den spanska statsbildningen eller inte. Författningsdomstolen upphävde beslutet om att hålla folkomröstning i början av oktober. 

Detta förfarande har fått de olika självständighetsrörelserna att reagera kraftigt och de menar att det nu är viktigare än någonsin att förstärka kampen för självständighet. Den så kallade “regionala autonomin” är ihålig.

– Tusentals kanarier har gått ut på gatorna för att protestera mot oljeprospekteringsplanerna. Jag är inte förvånad över att Spanien har förbjudit folkomröstningen för det visar att det inte finns demokrati i Spanien. Prospekteringen är ytterligare ett kolonialt övergrepp efter att de militärt ockuperade oss för fem sekel tillbaka. Fallet visar att bara en total självständighet och en kanarisk suverän stat kan återge oss rätten till att bestämma över vad vi ska göra med våra naturresurser.

USA-soldater landar. Den puertorrikanska lilla ön Vique förvandlades till ett bombfält där en trejedel av denna vackra karibiska ö är obebolig på grund av obriserade bomber som flyg, helikoptrar och marina stridskrafter besköt ön med. Men fiskare och befolkningen på Vieque och Puerto Rico reste sig och inledde ett obeväpnat gerillakrig där fiskare snärjde in krigsfartygens propellrar med rep och fiskenät. Till slut tvingades Pentagon dra sig tillbaka, besegrade av ett obeväpnat civilt men kampberett folk.

Förra gången det hölls en folkomröstning i Spanien var 1982. Då handlade det om Spanien skulle vara medlem i Nato. De enda regioner i Spanien som röstade nej var Baskien och Kanarieöarna, säger Mora:

– Vi visste att våra öar skulle bli militärt övningsfält för Nato. Vi fick rätt. Sedan 1985 genomför de brutala bombningar i ett oerhört känsligt fiskevatten. Bara Hawaii och Kanarieöarna representerar en liknande marinfauna i världen. Valar, delfiner och sköldpaddor exploderar av bomberna och flyter upp på stränderna. Därför vågar de inte låta oss folkomrösta om oljeutvinning för att än en gång ta emot en örfil som 1985 om Nato, säger Mora med bitterhet i rösten.

Från turistnäringen kommer 90 procent av inkomsterna. Men denna sektor kontrolleras helt av tyska, holländska, brittiska, katalanska eller svenska intressen. Exploateringen av öarna är enorm och skulle aldrig, av miljöskäl, tillåtas i de länder varifrån ägarna av turistkomplexen kommer, anser Mora. Han tillägger att inkomsterna från turistnäringen mycket sällan gynnar den vanlige medborgaren. Turistkomplexen förfogar över en komplett infrastruktur där turisten konsumerar, sover och tillbringar charterveckan enligt konceptet; “ALLT INGÅR”! 

– Vi är motståndare till den massiva turismen men inte turismen som sådan.
”För den kanariska övärldens avkolonialisering”!

Vad skulle en egen stat kunna tillföra Kanarieöarna rent ekonomiskt? frågar jag Mora.

– Vi har turen att ha sol nästan året runt. Vi har alla slags förnyelsebara energikällor du kan tänka dig. Sol, vind, geotermiska, vulkaner, jordvärme eller havet. Helt otroligt. Men den spanska imperialismen tillåter inte en diversifiering av Kanarieöarna utan har försatt oss i ett järngrepp med den monolitiska turistnäringen.

På 1970-talet lades den kanariska fiskeflottan ned av Spanien trots att Kanarieöarna,  tillsammans med Södra Sahara, har bland världens bästa och rikaste fiskevatten. Dit kommer alla världens fiskeflottor och fiskar, men inte kanarierna.

– Tänk dig vår strategiska handelsposition mellan tre kontinenter; Europa, Amerika och Afrika! Alla de rikedomar vi producerar går till utlandet medan fattigdomen och arbetslösheten är skriande. De lämnar bara smulor till oss från turistnäringen! Därför slåss vi för att bli herrar i vårt eget land.


FAKTA Kanarieöarna

  • Är en av Spaniens 16 autonoma regioner och erkänns som nationalitet. 
  • Ögruppen består av sju större öar: El Hierro, La Gomera, Tenerife, Fuerteventura, Gran Canaria och Lanzarote.
  • Ögruppen är belägen nära den afrikanska kusten, mellan Marocko och Sahara. Antalet invånare uppgår till 2.118.344 personer på en yta av 7.447 km².
  • Huvudstäderna finns i La Palma (Gran Canaria) och Santa Cruz de Tenerife (Tenerife).
  • Coalicion Canaria (CC) är regeringspartiet som också utser regeringspresidenten som heter Paulino Rivero Baute. Koalitionen har 20 mandat och regerar med stöd av PSOE.
  • BNP per capita uppgår till 19 806 euros

    Källa Wikipedia