Spaniens kung Juan Carlos Alfonso Víctor María de Borbón y Borbón-Dos Sicilias tillsammans med Argentinas militärdiktator Jorge Videla, ytterst ansvarig för "försvinnandet" av 30.000 landsmän, utpekade som "subversiva marxister".

Argentinska torterare fortbildades i Spanien

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2014-10-23 / Under de sju år och nio månader som den argentinska militärdiktaturen varade (1976-1983) mördades eller försvann 140 spanjorer i Argentina. Men det inverkade inte på att 33 argentinska militärer och poliser emot i Spanien för “fortbildning” under denna tid. Fjorton spanska militärer och civilgardister togs emot i Buenos Aires med samma mål.

Det är journalisten Danilo Albin som för den ansedda spanska portalen Publico.es har publicerat en serie av artiklar som beskriver de intima relationerna mellan den argentinska militärdiktaturen, ledd av general Jorge Videla och Spanien. Då leddes övergångsregeringen av Adolfo Suarez, ett par år efter Francos död.

Dokumenten som Albin offentliggör beskriver ett intimt samarbete och utbyte mellan Buenos Aires och Madrid. Kung Juan Carlos Alfonso Victor Maria de Borbón y Borbón-Dos Sicilias och den dåvarande frankistiske försvarsministern dekorerade inte mindre än 23 av de 33 argentinska militärerna.

Sadistisk torterare

Många av dessa hade valts ut speciellt av den högsta militära ledningen i Argentina som en belöning för sina insatser i “kampen mot subversionen”. I klartext betydde det att de inte bara deltog i gripandet av den politiska vänsterns ledare och aktivister. De hade även utmärkt sig i tortyren och likvideringen av sina offer.

Det beräknas finnas tusentals massgravar i Spanien från inbördeskriget (1936-1939) som allt fler kräver ska utgrävas för att Francodiktaturens offer ska få en värdig begravning. Samma strid som Mödrarna på Plaza de Mayo i Argentina arbetat de senaste decennierna.

Den argentinske löjtnanten Antonio “Trueno” Pernias, var en av dessa torterare. I hans tortyrkammare passerade många offer som i dag är “förvunna”. Pernias sitter i dag i fängelse för sina brott. Hans kompanjon Enrique Scheller, alias “Pingvinen”, anklagas av de överlevande för att vara en metodisk sadistisk torterare.

Mellan 1978-1980, var de bägge aktiva på den argentinska ambassaden i Madrid med tillstånd från den spanska regeringen att bära vapen. Deras uppgift i Madrid var, som så många av de andra 33 argentinarna i Spanien, att spionera och genomföra underrättelseverksamhet mot de argentinska politiska flyktingarna i Spanien och i Europa. Operationerna utgick också från konsulaten i Bilbao, Barcelona och Cadiz.

”Studier” där svenska Dagmar Hagelin mördades

Det är samma uppgifter som den chilenska och uruguayanska ambassaden i Stockholm anklagades för under samma tidsperiod. Den spanska regeringen var medveten om anklagelserna mot de argentinska militärerna men trots det accepterades de.

En av dessa var överstelöjtnant Antonio José Deimundo Piñeiro. När han återvände till Argentina verkställde han en bestialisk repression i provinsen Misiones i norra Argentina.

Marinofficeren José Pazo, var en de aktiva torterarna på det kanske värsta koncentrationslägret under diktaturen, Marinens Mekaniska Skola, ESMA. Där mördades bland annat svenskan Dagmar Hagelin, dotter till Ragnar Hagelin. Pazo premierades med en resa till Cadiz. 

– Kurserna som dessa officerare genomförde var del i ett utbyte med länder med vilka vi hade och har diplomatiska förbindelser, försvarade den dåvarande försvarsministern när han 1998 frågades ut av den spanske domaren Baltazar Garzon om utbytet.

Colombianska militärer i Sverige

Dåvarande översten Cristobal Gil y Gil, som under tre månader 1981 genomförde en kurs i underrättelseverksamhet på ESMA, förnekade den 16 juni 1998 att han deltog i tortyren i koncentrationslägret. Ett vittne pekade ut honom 1997, uppgifter som Baltazar Garzon konfronterade militären med året därefter.

Flamman uppmärksammade för några år sedan att Sverige och Krigsbefälskolan, både i Stockholm som Uppsala har vid flera tillfällen tagit emot colombianska militärer. Händelserna fördömdes kraftigt av de colombianska politiska flyktingarna i Sverige. Den colombianska militären betraktas som världsmästare i brotten mot de mänskliga rättigheterna.