Vad ska de bli av Spanien (4)? Katalonien: Den stulna folkomröstningen

"JA till ett socialt och solidariskt Katalonien. JA till ett Oberoende Republikanskt Katalonien".

Vad ska de bli av Spanien (4)?

Katalonien: Den stulna folkomröstningen

Av Dick och Mirian Emanuelsson

Video: http://youtu.be/Li8lb8NrjFM

Audio: https://app.box.com/s/yctikk4pe1lqnggkysmg

1 maj 2014: Solen lyser och tiotusentals katalaner koncentreras ett kvarter från Las Ramblas, Barcelonas kända gågata med barer och restauranger. Många turister kisar mot solen och är imponerande över det enorma antalet demonstranter.

Röda fanor blandas med den katalanska flaggan eller paras ihop för att visa att både arbetarklassens kamp och försvaret av den katalanska nationen är en och samma kamp. 

Lidia Rodrigo från den Katalanska Nationalförsamlingen, ANC.

Flamman träffar Lidia Rodrigo som tillhör ANC, Asamblea Nacional Catalana, som har sin bakgrund i den Katalanska Republikanska Vänstern.

– Vår målsättning är att Kataloniens självständighet. ANC är inget politiskt parti utan är en folkrörelse som har 51.000 enskilda medlemmar. Men vårt arbete är politiskt. Rajoy har mullrat om att folkomröstningen är olaglig. Men vi och de katalanska partierna anser att den är helt legitim. Kataloniens regeringspresident Arturo Mas har utlyst folkomröstningen och jag vet inte med vilka medel Rajoy ska kunna stoppa den. Enligt opinionsundersökningarna är en stor majoritet för självständighet.

Men vad händer om Rajoy eller Författningsdomstolen upphäver ert beslut?

– Om Rajoy förhindrar katalanerna att genomföra folkomröstningen uppmanar vi det katalanska parlamentets valda ledamöter att förklara Katalonien självständigt! Lås oss se vad som händer. Vi lutar oss mot internationella lagar. Vi vill ha självständighet genom att rösta på den. Men om de förhindrar oss så förklarar vi oss självständiga!

En federal stat, är inte det ett alternativ?

– Det är ett dött alternativ av det enkla skälet att Spanien inte vill ha en federal stat med oss. De vill bestämma, kort och gott. Men även här i Katalonien finns extremhögern som vill ha det som nu. Men den breda folkmajoriteten, från vänstern till den moderata högern är för Kataloniens självständighet. Vår bästa allierad i kampen för självständighet är självaste regeringen Rajoy. När vi uppnår självständigheten ska vi resa en staty på Rajoy som ett tacksamhetsbevis för hans “insatser” för Kataloniens självständighet, säger Lilia Rodrigo och skrattet har en ironisk klang.

Ferran Foget från ANC:s arbetarsektion.

Ferran Foget tillhör ANC:s arbetarsektion. Fackföreningarna ringer och vill ha information. ANC:s aktivister åker ut till arbetsplatserna där de informerar och talar om vad självständighet skulle betyda för den katalanska arbetarklassen.

– Vi talar om de två strömningarna; den nationella identiteten och kampen för den ekonomiska och sociala rättvisan och vikten av att förena dessa.

Men såväl regeringen i Madrid som i Barcelona förfäktar den nyliberala modellen.

– I den här processen stöter vi på många motsättningar. Vi arbetare ser inte självständigheten som ett slutmål utan en länk mitt i resan i vad som är befrielsen av arbetarklassen. Jag är medveten om att dagen efter att självständigheten har utropats, har vi på andra sidan av förhandlingsbordet samma representanter för arbetsgivarsidan som tidigare. Men vi kan tala ur ett annat perspektiv och styrkeförhållanden, tror Foget.

Vad blir den katalanska arbetarklassens svar om Rajoy vägrar katalanerna att rösta om sin framtid och nästan hotar med stridsvagnar?

– Vi hoppas att den spanska högern vet vad de gör för det kan inte vara möjligt att skicka ut stridsvagnar i det 21:a seklet. Vi är en fredlig rörelse som använder demokratiska medel. Om de förhindrar oss att genomföra folkomröstningen, då får vi hitta andra medel för att genomföra den i alla fall.

Madrid, dagen innan, den 30 april:

Enrique Santiago, IU/PCE

– Regeringen Rajoy har i parlamentet hänvisat till en kuriös artikel i författningen som enligt han tillåter, i händelse av att Katalonien genomför folkomröstningen, en upplösning av den katalanska autonomin. Vad som är än värre, för första gången sedan Francodiktaturen har man börjat nämna artikel 2 i författningen som handlar om arméns roll i en händelse av en utländsk invasion för att försvara Spaniens (territoriella) enhet. Att förfäkta denna artikel och provocera en militär intervention i en politisk fråga som folkomröstningen i Katalonien, det är . . . 

Det sa advokaten Enrique Santiago när vi intervjuade honom i Madrid i slutet av april. Santiago är medlem av den högsta ledningen inom Izquierda Unida (förenade vänstern) och det spanska kommunistpartiet, PCE. När intervjun gjordes hade författningsdomstolen ännu inte upphävt den katalanska regeringens beslut att utlysa en folkomröstning till frågan om katalanernas rätt att själva besluta om sin framtid. Santiago och IU/PCE stöder Kataloniens rätt men är motståndare till en självständig katalansk stat.

Katalonien styrs av center-högerpartiet Convergencia Democrática de Cataluña (CDC) som utsåg Arturo Mas som president för den autonoma regeringen. När Författningsdomstolen upphävde beslutet om folkomröstningen, orsakade det ett ramaskri. En månad tidigare hade två miljoner katalaner gjort en gigantisk mänsklig kedja, precis som i Baskien i juni, och visat makten i Madrid det bedövande stödet som självständighetsrörelsen representerar i Katalonien. Arturo Mas´ svar blev överlämna folkomröstningens genomförande till de politiska partierna, ett beslut som av många uppfattades som fegt.

När detta skrivs tio dagar innan folkomröstningen ska hållas, säger den katalanska regeringen att i alla offentliga lokaler som ägs av den katalanska regeringen ska den modifierade folkomröstningen genomföras. Den kallas nu ”Process för Medborgardeltagande”. Arturo Mas säger att han inte kommer att underteckna något mer dekret i frågan innan den 9 november.

– Jag vet mycket väl vad som skulle hända om jag gör det, sa Mas till pressen.

På frågan vad som händer om Rajoy också stoppar den alternativa folkomröstningen säger Mas:

– Den här gången kommer vi inte att göra det enkelt för dem.

Mer än två miljoner katalaner demonstrerade i september för sitt krav på att få bestämma om sin framtid i val.

Men det är precis vad Rajoy är ute efter, att stoppa folkomröstningen. Den 27 oktober vände sig Rajoy till det spanska Statsrådet för att detta skulle uttala sig mot folkomröstningen den 9 november i Katalonien.

Skulle Statsrådet inte följa Rajoys och Författningsdomstolens beslut, säger Rajoy att han kommer att hänvisa till argumentet om att ”en autonom regering inte kan genomföra en folkomröstning i en fråga som berör inte bara en grupp av spanjorer utan alla spanjorer; den nationella suveräniteten”.

Den logiska konsekvensen, säger katalanerna, är att autonomin är värde- och innehållslös. Det är med andra ord upplagt för en het höst, inte bara i Katalonien utan i de delar av Spanien där självständighetssträvandena växer.