Den spanske journalisten Pablo González fängslad av de polska myndigheterna sedan 15 månader anklagad för spioneri

Den spanske reportern PABLO GONZALEZ och hans fru, OIHANA GOIRIENA FORURIA (se nedanstående intervju), som bara fått tillstånd att träffa honom en gång under 15 månader av total isolering i Polen. Allt juridiskt försvarsarbete har försvårats av de polska myndigheterna, säger hon.

 

Den spanske journalisten Pablo González fängslad av de polska myndigheterna sedan 15 månader anklagad för spioneri

AV DICK EMANUELSSON

Skillnaden mellan en journalist som arbetar för Wall Street Journal, fängslad i Ryssland, och en spansk reporter, fängslad i Polen, båda anklagade för att vara spioner

 

VIDEO:

Intervjun med Oihana Goiriena Foruria
https://dai.ly/k1emiOK9dwg8zoATSVK

 

TEGUCIGALPA (HONDURAS)-BILBAO/BASKIEN. Medan Spaniens regeringspresident Pedro Sanchez, USA-regeringen, medier och världens regeringar kräver att USA-journalisten EVAN GERSHKOVIC, från Wall Street Journal friges omedelbart från ryskt fängelse, sitter den spanske reportern PABLO GONZÁLEZ, från tevekanalen ”La Sexta”, fängslad i Polen sedan den 28 februari 2022 med samma anklagelse, men i hans fall för att vara en ”rysk spion”.

Om Gonzalez hörs eller publiceras nästan ingenting. Det hörs heller inget krav från Pedro Sanchez till Polen om att frige Gonzalez. De polska myndigheterna har inte presenterat ett enda bevis mot den spanske reportern som är isolerad i sin cell 23 timmar om dygnet.

Vad som från svensk horisont är oroande är att vår förbundstidning JOURNALISTEN och dess chefredaktör Julia Nilsson med redaktion, tydligen räds temat PABLO GONZALEZ så till den grad att hon inte ens svarar på erbjudandet från en medlem i SJF att publicera följande tema. Annars läser vi i JOURNALISTEN artiklar om hur en fransk journalist fått ett par skruvar fråndragna, vilket naturligtvis kan vara viktigt att uppmärksamma.

Men fallet med krigsreportern PABLO GONZALEZ kanske mer handlar om geopolitik, att Polen är en allierad till Washington, Kiev och Bryssel som det gäller att förhålla sig till med en låg profil, trots, som ska se nedan Pablo Gonzalez twittrade 33 dagar innan den ryska inmarschen in i Donbass mot det krig han kände var på gång.

Pablo Gonzalez på plats och bevakar det andra kriget i Nagorno Karabach, 27 september-10 november 2020.

OIHANA GOIRIENA FORURIA, Pablo González´ hustru beskriver i följande intervju den svåra situationen som hennes man upplever. Förutom att de polska myndigheterna inte har presenterat ett enda bevis eller vittnen, säger hon att González´ juridiska ombud förhindras i sitt arbete.

Men med tanke på anklagelsepunkten; ”rysk spion”, låt oss först ta del av vad Pablo skrev på sitt Twitterkonto [1] den 22 januari 2022. Det återstod 33 dagar INNAN de ryska trupperna skulle gå över gränsen till Ukraina för att, som Moskva sa: ”befria Donbass och den rysktalande befolkningen från naziregimen i Kiev”:

·        ”NEJ TILL KRIGET. Alla som påstår motsatsen, uppmuntrar till att människor dör.

·        Och alla slags motiveringar är, ursäkta mig, skitsnack.

·        Nej till att Ryssland går in, ännu mer, i Ukraina.

·        Nej till att NATO går in, ännu mer, i Ukraina.

NEJ TILL KRIGET!”

 

”GONZÁLEZ HAR EN DJUP FÖRSTÅELSE för ukrainsk politik och är medförfattare till boken Ukraine. Från Maidan-revolutionen till Donbaskriget, en av de första och mest kompletta undersökningarna som dök upp på spanska om dessa händelser, en bok koordinerad av Ruben Ruiz Ramas och där González skrev flera kapitel gratis”, skrev den spanska dagstidningen El Mundo den 2 maj 2023.

Gonzalez hade gjort flera reportage direkt på plats i Ukraina och Donbass redan innan 2014. Han hade ingen som helst svårighet att kommunicera med människorna eftersom han själv ”talar ryska perfekt”, som hans spanska hustru säger i följande intervju.

Hans spanska kollega, Juan Teixeira känner Pablo sedan 13 år. De studerade tillsammans Master of Multimedia Journalism i mediet `El Correo´. Teixeira var tillsammans med Pablo när han greps i Polen och skriver i en omfattande essä om Pablo Gonzalez följande:

”Det bör noteras att Pablo är en journalist av den gamla skolan. Han gillar att samla in förstahandsinformation. Han träffar alla som har något att säga, frågar, lyssnar, analyserar, försöker få en allmän uppfattning om saker och ting och stannar inte upp på ytan. Det är något helt tvärtemot teserna av aktuell journalistik, där anekdoten säljer mer och förenklar verkligheten till det absurda så att tittarna kan tro att de förstår något och kan fortsätta med sina hektiska liv. Uppenbarligen är det för en journalist mycket lättare att hålla sig till att återge de officiella pressmeddelandena med självförtroende, än att själv leta efter informationen och försöka vidarebefordra den. Och av en slump gillar de stora medierna det bättre. Därför är det allt färre journalister som vågar jobba som Pablo gör. Medan andra återger pressmeddelanden och letar efter bete, letar Pablo efter förklaringar”.

 

På plats och i tjänst hos tevekanalen `La Sexta´ i den ukrainska staden Avdiivka.

PABLO GONZALEZ´ FARFAR var ett av ”Rysslands barn”. Så kallades de 37,500 spanska barnen som via sovjetiska fartyg fick en fristad och uppväxt i Sovjetunionen under och efter det spanska inbördeskriget 1936–39. Många stannade kvar efter kriget och bildade familjer.

Och det var i Moskva som Pablo föddes 1982 av en rysk far och spansk mor. Men vid nio års ålder och föräldrarnas skilsmässa följde han med modern till Spanien där han sedan dess har levt. Nu är han 41 år, krigsreporter som bland annat har bevakat kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan.

 

NÄR DEN RYSKA INMARSCHEN ägde rum lämnade Pablo och kollegan Juan Teixeira ukrainskt territorium och anlände till gränsstaden Przemysl, i Polen. Pablo hade gripits några dagar innan av den ukrainska säkerhetstjänsten SBU som kopierade den spanske journalistens mobil och hårddisken på hans laptop. Men den 24 februari reste de över gränsen till Polen. Fyra dagar senare, den 28 februari 2022 greps González.

”Han har identifierats som en agent för ledningen för den ryska generalstabens underrättelsetjänst (GRU). Han var fokuserad på att utföra aktiviteter för Ryssland, använda sin journalistiska status och tack vare denna kunde han röra sig fritt över hela Europa och världen, även i områden som drabbats av väpnade konflikter och spänningsområden”, beskrev Stanislav Zharin, den polska regeringens underrättelsesamordnare, den 4 mars 2022 om bakgrunden till gripandet [2] som återgavs av El Mundo den 2 maj 2023 som tillade:

”Sedan dess har Warszawa knappt lämnat information om fallet och har hållit Pablo González i en regim av nästan total isolering, vilket hans kollegor och grupper av journalister har fördömt”.

 

HANS HUSTRU BEKRÄFTAR denna isolering för sin man, som hon bara har kunnat träffa en gång under de 15 månaderna av isolering.

Dick Emanuelsson i zoom-intervju med Oihana Goiriena Foruria.

·        Hur är situationen för Pablo just nu?

– Han sitter formellt häktad, en period som förlängs var tredje månad. Den har förlängts fyra gånger. Han väntar på att bli utvärderad i slutet av maj för en eventuell femte gång.

·        I total isolering?

– Inget datum för rättegång, ej heller har åtal väckts eller formaliserats. De har inte heller lagt fram bevis. Han klassas som en ”farlig fånge” och befinner sig i en avdelning för högriskfångar, isolerad. Han måste tillbringa 23 timmar om dygnet i cellen och har bara en timme i friska luften. Fram tills nyligen var han ensam i cellen, men nu delar han den med två andra fångar.

 

 

Rubriken på den spanska dagstidningen El Correo; ”Den spanske journalisten Pablo Gonzalez anklagas för spionage”.

 

·        Vad säger den polska lagen om att hålla en person i mer än tre månader utan att lägga fram bevis och att formellt inleda rättegången?

– Tja, jag vet inte vad lagen säger, men i praktiken fortsätter myndigheterna hålla honom häktad utan rättegång. Och ingen anklagar dessa myndigheter, varken de europeiska eller spanska institutionerna, ingen verkar förvånad eller chockad. Faktum är att den spanske utrikesministern från början har sagt att han kommer att respektera att Polen tar den tid de behöver, att han respekterar deras lagar.

·        Vilket var Pablos uppdrag i Ukraina?

– Vid den tiden arbetade han för teve-kanalen `La Sexta´ [3]. Och det är uppenbart att han och La Sexta hade gjort upp om att han skulle resa till Ukraina vid ett tillfälle, eftersom han befann sig i en gränsstad mellan Polen och Ukraina. De hade kommit överens om att resa över med andra journalister för att rapportera därifrån och återvända till Ukraina nästa dag. Men han arresterades innan.

·        Så vad är grunden för att gripa honom och anklaga honom för spioneri?

– Efter någon vecka publicerades det i en av de främsta polska dagstidningarna en artikel som påstods vara ett uttalande från ministeriet. Jag vet inte om det var justitie- eller utrikesdepartementet som hävdade att de hade arresterat en agent från den ryska underrättelsetjänsten med falska pass, med kreditkort i olika namn och de sa också att han utnyttjade sin status som journalist för att resa runt i världen, särskilt till konfliktområden.

 

När den ryska inmarschen ägde rum den 24 februari 2022, lämnade Pablo Gonzalez ukrainskt territorium och reste till Polen.

 

Dubbelt medborgarskap

– Det där med passen redde vi snabbt ut. Pablo föddes i Moskva. Vid födseln var han folkbokförd där med ett namn. När hans föräldrar skilde sig och hans mamma tog med honom till Spanien vid nio års ålder, bytte hon hans namn och gav honom efternamnen på hans faders familj (ryska). (I hans ryska pass framstår han inte som Pablo Gonzalez, translittererad till kyrilliska, utan som Pavel Rubtsov, vilket är efternamnet på hans far, Alexei Rubtsov). Han har ett ryskt pass, eftersom han har bibehållit sitt ryska medborgarskap och hans ryska födelsenamn och efternamnet är registrerat i det ryska passet. I det spanska passet återfanns hans spanska namn. Det måste ha skapat en hel del misstankar och de grundade sig på det. Men det har vi redan förklarat och rett ut. Dessutom har vi underlaget och det har presenterats. Så fort vi påvisade förhållandet med passen verkade de tillfredsställda. De sa inget annat.

– Det där med kreditkorten, ja, det ena var hans. Det andra stod i hans pappas namn eller något liknande. Jag vet inte för jag har inte kunnat prata med honom heller, men det verkar handla om det. De förlitade sig på det beviset eller sa att det var beviset. Men så fort vi förklarade förhållandet tystnade de.

Polen hindrar försvaret

– Ett år efter hans arrestering, har Polen inte har formaliserat anklagelserna, de har inte offentliggjort några fler bevis än så. Vi vet verkligen inte vad vi ska försvara? Vilka är de specifika anklagelserna? Hans rättsliga ombud har inte tillgång till ärendet i hela dess omfattning, det vill säga, de vet inte vad det är som Polen påstår sig ha mot Pablo.

 

·        Lyckades hann få publicerat något reportage innan han greps?

– Skriftliga reportage, det vet jag inte. Det han gjorde var att sända direkt i teve. Han hade ett kontrakt med `La Sexta´, som är en spansk tv-kanal (står den socialdemokratiska Pedro Sanchezregeringen nära, reds.anm.). Och han gjorde sändningar direkt med dem. Men jag vet inte om han förutom det levererade skriftliga reportage eller artiklar, det var ju också så kort tid han befann sig i Polen, bara fyra dagar innan han greps. I Spanien medverkar han i många medier.

·        Har kanalen backat upp honom?

- Nej, mycket lite.

·        Är de rädda för ryssfobin på den europeiska kontinenten?

– De lade ut nyheterna (om Pablos gripande) under den första månaden. Sedan dess är det tyst. Jag har personligen fått uppmuntrande meddelanden från en journalist från La Sexta. Men inte offentligt. De försvarade honom, men de borde ge honom mer stöd.

·        Journalistkollegiet och fackförbundet för Journalistförbundet i Spanien, vad har de och deras kollegor sagt och gjort?

– De har uttalat sitt stöd. Den baskiska Journalistföreningen har uttalat sig mycket kraftfullt från början och krävt Pablos frigivning eller åtminstone krävt att han får en rättvis rättegång, att hans situation förklaras och framför allt kräver de att hans rättigheter respekteras. För det finns rättigheter som kränks, som rätten till ett familjeliv. För han är isolerad, det vill säga han får inte prata ens i telefon med familjen. Och han har bara kunnat ha ett besök under hela den här tiden, vilket var den 21 november (2022) när jag besökte honom. Det Spanska Journalistförbundet har också utfärdat ett uttalande ungefär i samma veva som det baskiska Journalistkollegiet. Och visst, några medier har uttryckt sin oro.

 

Assange, Gershkovic och Pablo

Det finns en kvalitativ skillnad på hur fängslade journalister behandlas. Medan Pablo Gonzalez i praktiken är en helt okänd reporter utanför Spanien, är journalister som Julian Assange och nu också Evan Gershkovic, USA-reporter från Wall Street Journal uppmärksammade i världen, även om det även mellan de två sistnämnda också existerar en helt annorlunda behandling.

Julian Assange riskerar att bli utlämnad från Storbritannien till USA och ett fängelsestraff på 178 år för att ha avslöjat USA:s krigsförbrytelser.

Å andra sidan finns USA-journalisten Evan Gershkovic, från Wall Street Journal som greps den 30 mars i år i staden Jekaterinburg, Ryssland, centrum för det ryska militär-industriella komplexet mitt under kriget, anklagad för spionage. Det blev ett ramaskri och rubriker över hela världen när de ryska myndigheterna för första gången förlängde hans gripande i tre månader. Men ingen har sagt ett ord när Pablos gripande förlängs var tredje månad.

·        Känner du dig besviken över den annorlunda behandlingen av Pablo och att det inte finns samma uppmärksamhet från media och våra kollegor i världen som det finns för Assange och Gershkovic?

– Nåväl, mer än besviken, är jag förolämpad. Inte på grund av det jämförande klagomålet, utan framför allt agerandet från den spanska regeringen. För ja, Pedro Sanchez (Spaniens regeringspresident) gick omedelbart ut till försvar för Evan Gershkovic, men ett liknande försvar av min man? NEJ! trots att han är spansk medborgare. För Evan Gershkovic, ja. Den spanska regeringen har krävt hans omedelbara frigivning. Med andra ord; den ger sitt stöd till USA:s uttalande (om frigivning av Gershkovic) och ändå har de en spansk journalist i praktiskt taget i samma eller värre situation. Det enda som den spanska utrikesministern har sagt är att; ”Det finns mycket allvarliga anklagelser mot honom”! (mot Pablo G.). Men de är åtalade för samma anklagelse som riktas mot USA-journalisten. De skyddar honom men inte Pablo. Så jämförelsen smärtar.

 

PEDRO SÁNCHEZ i Vita Huset och sa inför journalisterna:
”Hans (det vill säga Bidens) engagemang för demokratiska värderingar är ett exempel för alla [¡SIC!]. Jag tror att vi i Spanien och USA har gemensamma värderingar och våra bilaterala förbindelser är utmärkta. Vi är allierade vänner.”

 

Spanska vapen till Kiev

·        Är Pedro Sanchez mer intresserad av att skicka alla sina vapen som den spanska staten förfogar över för kriget istället för att ge sin hand till en landsman?

–  . . . .

Oihana Goiriena förblir tyst, medveten om att varje ord måste vägas på en guldvåg för att inte torpedera hennes mans utsikter av att bli fri.

 

·        Finns det någon information om när rättegången startar?

 – Nej, ingenting, vi har inget datum än. Vi har inget annat, inga andra uppgifter om hur processen fortskrider. Försvaret har inte fått tillgång till dessa dokument och inte heller till Pablos reporterutrustning så som mobiltelefoner, bärbara datorer och andra tillbehör för att göra en expertanalys. De har vägrat lämna ut bevis, de hindrar försvarets arbete.

·        Hur är beteendet hos advokaten, har han någon form av hjälp i Madrid?

Oihana Goiriena bryter ut i ett lätt resignerat skratt.

– Han har tvingats anlita privata advokater, ett team av brottmålsadvokater som är specialiserade på allvarliga och komplicerade fall. Och så har han en spansk advokat, Gonzalo Boye, chilensk-tysk som är Pablos betrodda advokat.

Den spanska utrikesministern, inför dramat från en landsman, säger att ”anklagelserna är mycket allvarliga”. Men varken han eller González, än mindre den spanska reporterns rättsliga försvarare, känner till anklagelserna.

Vi säger hejdå till Oihana över Skype och hon återvänder till sin yngste son, som inte ens kan prata med sin pappa i telefon.

 

[1] Sobre Pablo González y la menguante libertad de prensa
https://www.eulixe.com/articulo/reportajes/pablo-gonzalez-libertad-prensa/20220310115054025236.html

[2] El periodista Pablo González, encarcelado en Polonia, elaboró informes sobre disidentes rusos exiliados, según un medio ruso
https://www.elmundo.es/internacional/2023/05/02/64511bcd21efa05c728b4577.html

[3] La Sexta
https://www.lasexta.com/

 

 

 

 

 

 

El periodista Pablo González secuestrado por las autoridades polacas desde hace 15 meses [1-2]

 

El reportero Pablo Gonzalez español y su esposa, Oihana Goiriena Foruria que solo ha podido verlo una vez (1) durante 15 meses de encierro total en Polonia. Todo el trabajo de defensa legal ha sido obstaculizado por las autoridades polacas que es un actor guerrista en el conflicto ucraniano.

La diferencia entre un periodista al servicio de Wall Street Journal, detenido en Rusia y un reportero español, detenido en Polonia, ambos acusados de ser espías:

El periodista Pablo González secuestrado por las autoridades polacas desde hace 15 meses [1-2]

Por Dick Emanuelsson

VIDEO:
La entrevista con Oihana Goiriena Foruria 

https://dai.ly/k1emiOK9dwg8zoATSVK

TEGUCIGALPA (HONDURAS)-BILBAO (EUSKAL HERRIA). Mientras el gobierno de EEUU, los medios y gobiernos del mundo exigen que el periodista EVAN GERSHKOVIC, del diario estadounidense Wall Street Journal, acusado de ser espía contra Rusia sea liberado inmediatamente, el reportero español PABLO GONZÁLEZ del canal “La Sexta”, está detenido en Polonia desde el 28 de febrero de 2022 con la misma acusación, pero no se escucha casi nada, y las autoridades polacas no han presentado una sola prueba contra González que está incomunicado.

Hablamos con OIHANA GOIRIENA FORURIA, pareja de PABLO GONZÁLEZ, sobre la dura situación del reportero español, detenido desde el 28 de febrero de 2022 en Polonia. Los polacos no han presentado ni una sola prueba o testigos y obstaculizan el trabajo de la defensa legal del periodista González, subraya Goiriena.

 

·        ¿Cuál es la situación de Pablo en este momento, que ya lleva 15 meses encarcelado sin juicio en Polonia? Tú decías desde hace una semana en una entrevista que él se veía muy afectado.

– Él está en prisión preventiva que es de tres meses. Pero se ha ido prorrogando en cuatro ocasiones. Ya ahora sería la quinta vez. Está en espera de que se le valore el 24 de mayo más o menos y debería estar hasta el 28 de mayo en prisión preventiva.

En total asilamiento

– Está sin juicio, sin fecha de juicio, todavía no se han presentado cargos, no se han formalizado los cargos contra él. Tampoco han presentado pruebas y está así esperando. Está catalogado como preso peligroso y está en un módulo de máxima seguridad, en aislamiento e incomunicado. Tiene que pasar 23 horas al día en la celda, solo tiene una hora para salir. Hasta hace poco ha estado él solo en una celda, pero ahora la tiene que compartir con otros dos presos más. A él su régimen no se lo han cambiado. A él le sigue manteniendo el aislamiento. Lo que pasa es que le han metido dos personas más en su celda, que no sabemos si es una medida provisional o no. No lo sabemos.

·        ¿Nunca se sabe tampoco si son infiltrados o algo parecido para sacarle información?

– Bueno supongo que no se sabe. Pero no lo sé. No creo, pero no lo sé.

·        ¿Qué dice La Ley polaca sobre mantener a una persona más de tres meses sin presentar pruebas e iniciar formalmente el juicio?

– Pues no sé lo que dice la ley, pero en la práctica lo están haciendo y nadie les está recriminando, nada desde las instituciones europeas y españolas, nadie, parece ni sorprendido ni escandalizado. De hecho, el ministro de asuntos exteriores español ha dicho desde el principio que va a respetar los tiempos de Polonia, que respeta su legalidad. No sé si está actuando fuera de la ley o dentro. Pero nadie se lo está recriminando, desde luego.

·        ¿Él estuvo en Ucrania el 24 de febrero de 2022 cuando entraron los rusos?

– No, él estaba en Polonia el 24 de febrero. Cuando los rusos entraron en Ucrania él marchó a Polonia directamente el 24 de febrero y el 28 lo detuvieron allí en Polonia.

·        ¿O sea, él nunca entró al territorio de ucraniano (después del 24 de febrero)?

– En esos momentos estaba trabajando para la cadena de televisión La Sexta [1] y se ve que con La Sexta tenía apalabrado entrar a cruzar en un momento la frontera hacia Ucrania, porque él estaba en un pueblo fronterizo entre Polonia y Ucrania. Habían apalabrado cruzar junto con otros periodistas para informar desde allí y al día siguiente volver a Ucrania. Pero él no llegó a cruzar, él no llegó a cruzar hasta Ucrania.

·        ¿Entonces cuál es la base para detenerlo y para acusarlo de espionaje?

– Cuando lo detuvieron era de noche, estaba en un hotel. Testigos creo que no hay. Pero cuando lo detuvieron al de una semana, más o menos, en un medio de comunicación polaco, con uno de los periódicos principales salió un artículo que era de una declaración del ministerio, no sé si de asuntos especiales o de asuntos exteriores polaco en el cual aseguran aseguraban que habían detenido a un agente del servicio de inteligencia ruso con falsos pasaportes, con tarjetas de créditos a nombres distintos y también dijeron que él se aprovechaba de su estatus de periodista para viajar por todo el mundo y sobre todo a zonas de conflicto.

Doble nacionalidad

– Lo de los pasaportes nosotros lo aclaramos. Porque él nació en Moscú. Al nacer lo registraron allí con un nombre. Cuando sus padres se divorciaron y su madre se lo trajo a España le cambió los nombres y le dio los apellidos de su familia paterna (ruso). Tiene pasaporte ruso, porque ha mantenido la nacionalidad rusa y en el pasaporte ruso constan su nombre y apellido de nacimiento rusos. En el pasaporte español están sus nombres españoles. Eso pues debió generar muchísima sospecha y se basaban en eso. Pero eso ya lo explicamos. Además, tenemos la documentación acreditativa y está presentada. En cuanto demostramos el error ese, callaron. No dijeron nada más.

– Lo de las tarjetas de crédito pues una era suya nombre de su padre o algo así, no lo sé porque yo tampoco he podido hablar con él, pero parece ser que se debía eso. Se basaron en esas pruebas o dijeron que esas eran las pruebas. Pero en cuanto las desmontamos, se callaron.

Polonia obstruye la defensa

– No han dicho nada más y después hemos sabido que en febrero (2023), o sea un año después de su detención, Polonia mediante Comisión Rogatoria ha pedido a España que certifique si realmente Pablo si tiene nacionalidad española y desde cuándo. O sea, al cabo de un año están pidiendo esas explicaciones. Entonces no sabemos realmente cuáles son las bases de su acusación, porque no han formalizado cargos, no han hecho públicas más pruebas que aquellas del principio y no han formalizado cargos. Realmente no sabemos de ¿qué hay que defenderlo? ¿Cuál es la acusación genérica así? Pero ¿cuáles son las acusaciones concretas o los cargos concretos? Su defensa jurídica no tiene acceso al caso al expediente completo del caso, o sea no saben qué es lo que lo que Polonia dice tener.

¿La nacionalidad rusa despertó la sospecha o trataron hacer el montaje con ese pretexto y acusarlo?

– Eso es lo que dijeron al principio y luego cuando nosotros explicamos porque tiene dos (pasaportes) y encima con nombres diferentes, se callaron. No sabemos qué es lo que tienen ahora mismo, eso está demostrado, o sea está explicado y documentado.

·        Mi esposa es hondureña y tengo tarjeta de crédito en el banco sueco y por supuesto ella también puede sacar de cualquier cajero acá en Tegucigalpa plata en nombre mío con mi tarjeta. ¿Tampoco es una prueba muy contundente?

– Claro que no lo es. De hecho, no han formalizado nada o sea eso simplemente se filtró a los medios de comunicación. Pero ante el tribunal no sé lo que han presentado. Creo que no ha sido eso lo que han presentado como pruebas lo que salió. No sabemos nada más.

¿Pruebas? Nada, hasta ahora. Solo rusofobia.

·        ¿Logró hacer algún tipo de reportaje y de trabajo periodístico antes que fuera detenido?

– Escrito no creo, no lo puedo asegurar. Lo que sí hizo fue transmitir directos de televisión. Porque él tenía un contrato para La Sexta, que es una cadena de televisión española y estaba haciendo directos con ellos. Pero no sé si aparte de eso, mandó algún reportaje o artículo por escrito. Porque él colaboraba con un montón de medios.

·        ¿El canal lo ha respaldado o que lo ha hecho?

– No, nada.

·        ¿Le dio miedo con tanta histeria (rusofobia) que existe en el continente europeo en este momento?

– Sacaron la noticia al principio durante el primer mes o algo así. Luego ya se han callado. Yo a título personal sí he recibido mensajes de ánimo de algún periodista de esa cadena, pero a título personal. Luego públicamente no han salido. Lo defendían, pero bueno al menos darle voz, no, dar voz al caso que tampoco han hecho.

·        El colegio de periodistas de España, el sindicato de la Federación Sindical de Periodistas, ¿que han dicho ellos y los colegas?

– Ellos sí. El colegio vasco de periodistas sí, que se ha pronunciado desde el principio muy contundentemente, exigiendo su puesta en libertad o al menos exigiendo un juicio justo, un proceso con garantías judiciales y que se explique que se aclare su situación y sobre todo, que exigiendo que se le respeten los derechos. Porque hay derechos que se le están vulnerando como el del derecho a la vida familiar. Porque no sé si lo he comentado, pero está incomunicado, o sea no se le permite hablar ni siquiera por teléfono con la familia. Y solo ha podido tener una visita en todo este tiempo que fue el 21 de noviembre (de 2022) cuando lo visité yo. Eso sí que lo están reclamando con bastante preocupación.

Así es la prensa española, muy fiel al Departamento de Estado y al régimen ucraniano, publicando "pruebas" que hasta ahora ni siquiera han podido ver los abogados legales del reportero español.

El silencio mediático

– La federación de Asociaciones de Periodistas Españoles también ha emitido un comunicado más o menos en el mismo sentido que el Colegio Vasco de Periodistas. Y sí, que aquí a nivel corporativos han manifestado. Pero han sido declaraciones colegiadas puntuales.

– Luego de los medios de comunicación ha habido de todo. Ha habido medios que han hecho un seguimiento muy estricto y hay otros medios que nada.

Assange, Gershkovic y Pablo

·        Sabemos de la terrible situación que está pasando Julián Assange, que corre el riesgo de ser extraditado a Estados Unidos y una sentencia de 175 años por haber desenmascarado los crímenes de guerra de EEUU. Por el otro lado se observa la diferencia con un otro periodista del diario estadounidense Wall Street Journal, Evan Gershkovic, que hace un mes fue detenido en Rusia, acusado de espionaje y que el Departamento de Estado en los Estados Unidos sí inmediatamente exigía su libertad, aunque él sí se encontraba haciendo reportaje en el centro del complejo militar industrial ruso en pleno conflicto bélico. ¿Te sientes decepcionada por el diferente trato a Pablo y que no hay esa misma atención de los medios de comunicación y nuestros colegas en el mundo?

– Pues más que decepcionada yo creo que agraviada, no por el agravio comparativo, pero sobre todo ante todo por el gobierno español. Porque sí que ha salido en defensa de Evan Gershkovic y en defensa de mi marido ¡NO! siendo un ciudadano español. Por Evan Gershkovic sí, que el gobierno español ha exigido su puesta inmediata en libertad, o sea, se ha adherido a la declaración de Estados Unidos y sin embargo ellos tienen a un periodista español prácticamente en la misma situación, o casi la misma situación y respecto a él lo único que ha dicho el ministro de asuntos exteriores español es que; “Oigan, es que hay cargos ¡muy graves contra él”! (a Pablo G.). Pero son cargos de la misma acusación que hay contra el periodista estadounidense. A él lo han amparado y a Pablo no. Entonces el agravio es doloroso.

Pedro Sánchez en la Casa Blanca resaltó frente a los periodistas: “Su (es decir de Biden) compromiso con los valores democráticos es un ejemplo para todos [¡SIC!]. Creo que en España y Estados Unidos tenemos valores en común y nuestras relaciones bilaterales son excelentes. Somos aliados, amigos”.

Un cónsul español digno

·        Tú has dicho en una entrevista que el cónsul español, en todo caso allá en Polonia, que él se ha comportado según el reglamento, que tiene la obligación incluso a visitar un compatriota.

– Sí, tiene la obligación. Pero una parte de eso, él se ha implicado mucho humanamente, ha intentado hacer quizá más allá de sus potestades, que en este caso son limitadas. No tiene potestades políticas, pero él ha intentado interceder a favor de Pablo, más allá de lo que quizá legalmente pueda. A él le estamos muy agradecidos. No tengo otras palabras al respecto.

Las armas españolas a Kiev

·        Pero Pedro Sánchez ¿es más preocupado por enviar todo su armamento que tiene el estado español a Zelinski y para la guerra en vez de dar su mano a un compatriota?

–  . . . .

·        ¿Hay alguna información sobre cuándo va a iniciar el juicio?

– No, nada, no tenemos fecha todavía. El siguiente paso legal será la vista que tendrá lugar el 24 de mayo. Creemos, y aparte de eso, no tenemos nada más, ningún otro dato del avance del proceso.

·        O sea ¿no hay nada para que pueda avanzar el juicio o el caso y no han presentado prueba, testigos, nada contundente, prácticamente está en limbo?

– Sí, lo que sabemos es que a su equipo de defensa se le están poniendo obstáculos en su trabajo. Porque como ya te he dicho, no le dejan acceder a todo el caso, a todo el expediente, a todas las actuaciones. Pero aparte se han filtrado también, a través de unos medios de comunicación que han aparecido, “que portaba unos documentos y demás”. Pero a la defensa no se le ha permitido acceder ni a esos documentos, ni a sus aparatos de trabajo como el móvil, el portátil y demás para hacer un análisis pericial. No solo no han aportado ninguna prueba, sino que están obstaculizando el trabajo de la defensa.

·        ¿Cómo es el comportamiento de lo del abogado tiene algún tipo de asistencia de Madrid?

Oihana Goiriena sale en una carcajada.

– Tiene abogados particulares, tiene un equipo de abogados penalistas especializado en casos graves o casos complicados. Y luego tiene un abogado español que es Gonzalo Boye, él es chileno-alemán, es su abogado de confianza.

El canciller español ante el drama de un compatriota dice que "los cargos son muy graves" pero ni él, ni González y menos los defensores legales del reportero español tienen conocimiento de los cargos, y si existieran hace rato lo sabríamos. Pero no existen y por eso no hacen escándalos.

·        ¿Pablo entiende y habla ruso?

– Sí, sí, perfectamente.

·        ¿Cuánto tiempo vivía en Moscú antes de que se fuera para España?

– Nueve años cuando llegó como niño a España. La lengua materna era el ruso y luego aparte él estudió filología eslava, también para perfeccionarlo muy bien.

·        ¿Cuántos años tiene Pablo ahora?

– Pues, 41 años, recién cumplidos.

Nos despedimos con Oihana por el Skype y ella regresa con su hijo menor, que ni siquiera puede hablar con su papá por teléfono.

La Cortina de Hierro de la Censura Europea ha bajado hasta el fondo y hay muchas víctimas. Pablo González es uno de ellos.

 

 

DICK EMANUELSSON:

Correo: dickema@gmail.com

Video: https://dailymotion.com/dickema 

BLOG: https://dickema24.blogspot.com

Telegram, Sve: https://t.me/dickema51

Telegram, Español: https://t.me/dickem

Facebook: https://www.facebook.com/dick.emanuel...

Twitter: @dickema